Handling
Året är 2179. Människan har erövrat månen och jordens förenade regering har bevisat att något utomjordiskt liv inte existerar. I denna inbillade sanning har jag vuxit upp.
Mitt namn är Veronica Harrington. Jag är arton år gammal och överintelligent. Om det är roligt att vara ett underbarn? Oh nej, kära läsare. Det är faktiskt ganska ensamt. I hela mitt liv har jag känt mig udda. För smart för min ålder och för ung för mitt intellekt. Jag har aldrig tillåtits vara barn på riktigt.
Nu ska du få höra hur mitt liv tog en dramatisk vändning. Det är historien om hur jag förberedde mig på att dö långt ute i rymden, efter att mitt skepp förlist i en tragisk olycka. Det är historien om den mest osannolika vänskap. Det är också historien om en naturkraft så brutal att den inte bara skulle hota jorden, utan allt liv i hela universum.
Mitt namn är Veronica Harrington – välkommen till min värld.
Universums mörka hemlighet är ett framtidsdrama som med glimten i ögat skildrar en kärlek så stark att den trotsar alla gränser, den jobbiga känslan av att inte duga som man är och människans förmåga att tro på det omöjliga.

Recension:

Frågan om det finns liv på andra planeter i universum är kanske lika gammal som mänskligheten själv. I Universums mörka hemlighet av Malin V Olsson får vi veta att det visst finns liv på flertalet andra planeter i vårt solsystem. Men även då, år 2179 är det en väl bevarad hemlighet för mänskligheten. Bara en liten grupp experter där det överintelligenta underbarnet Veronica Harrington ingår känner till detta.
På ett fyndigt och underhållande sätt berättar Malin ett framtidsdrama om hur det rymdskepp Veronica är en del av besättningen på färdas längre än vad som är tillåtet. De dras in i ett maskhål, med en lång rad problem som följd. Som jag dock inte tänker gå in på här, eftersom risken då finns för spoilers. Bättre att så många som möjligt själva får läsa och uppleva detta välberättade spännande rymdäventyr. För mig som egentligen inte är särskilt van vid science fiction, och inte ens sett alla Star Wars-filmerna, är Universums mörka hemlighet en alldeles utsökt berättelse, med lagom mycket ”facktermer” som jag enkelt kan ta till mig och förstå. De olika karaktärerna är väl beskrivna, och jag kan tydligt se dem alla framför mig, även de som inte kommer från vår planet. Gestaltningen i boken är utsökt. Bara ett litet exempel, vid ett tillfälle när huvudpersonen Veronica är på besök hemma i Kalifornien hos kollegan Aaron som bjuder på mat. Normalt i den här avlägsna framtiden får man sin förtäring från ”matåterskapare”. Men Aaron är fascinerad av gamla ting, och Veronica berättar för oss läsare; ”Två stearinljus brann med flämtande låga och i bordets mitt stod en gammal kokmojäng – jag vill minnas att Aaron kallat dem grytor – med det mest väldoftande innehåll jag kunde föreställa mig”!
Med bokens avslutande sidor befästes också tanken att jag bara måste läsa den kommande fortsättningen!