Bokens titel: Mannen från de tysta vidderna
Författare: Lennart Andersson
Förlag & år: Whip Media, 2019
Antal sidor, bok: 284

Handling
”Vad fan är deras problem liksom? Jag ifrågasätter tystlåtna typers existens. Som den där Lennart. De är helt klart mindre värda och förtjänar inte att leva.” Lennart hade hela sitt liv fått kommentarer om sin tystlåtenhet. Kunde det bara förklaras med att han var norrlänning eller fanns det något annat också som låg bakom? Genom studier, relationer, karriär och dans funderar Lennart på sin oförmåga att prata i vissa sociala sammanhang. En verklighetsbaserad bok, som är både humoristisk och tankeväckande, som ifrågasätter det ständiga kravet på prat i västvärlden. Vi får följa Lennart genom ett långt liv kantat av fördomar och mobbing, men även av självrannsakan och personlig utveckling.

Läst 2021-05-16 – 2021-06-11
Recension även på: @enbokisoffan, Bokus, Goodreads

Recension
I den här romanen får vi följa den tystlåtne Lennart genom i stort sett hela hans liv, där hans introverta tystlåtenhet ständigt leder till omgivningens hånande förakt. Han behandlas som mindre vetande, trots att han egentligen är synnerligen duglig och skicklig i sitt yrkesutövande. Det här följer genom hela livet. Berättelsen är en tankeställare för alla de som anser att vara utåtriktad är det enda receptet för framgång. En egenskap som genomgående prioriteras i exempelvis platsannonser. Ingen tycks tänka på det faktum att vi alla är olika. Bara för att en person är lite tystlåten och tillbakadragen, betyder inte att hen är mindre begåvad.
Det finns väldigt mycket i berättelsen om Lennart som jag känner igen mig själv i. Hur han i skolan oftast kunde svaren på lärarens frågor, men undvek att räcka upp handen, för att slippa tala inför klassen. Eller hur han hatade alla möten på jobbet där alla skulle delta, men betraktades som konstig och avvikande för att han var tyst.
Mannen från de tysta vidderna är en viktig berättelse som tydliggör att tystlåtenhet inte är synonymt med okunskap och att vara utåtriktad inte alltid är det enda avgörande om en person är lämplig för ett arbete.
Rekommenderar boken varmt, och förordar särskilt att alla som någon gång trott att en introvert person är det samma som mindre begåvad, läser den. Noga.