Älvkorset (av Jenny Töredal)

Bokens titel Älvkorset (Sagan om Ella, del 1)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2016
Antal sidor, bok 232
GoodReads medelbetyg 3,38


Handling

Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig. En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död.

Läst 2019-07-24 – 2019-07-26
Mitt betyg 4

Recension:

Jag gillar fantasy, och jag gillar berättelser om starka kvinnor. Älvkorset är båda delar. En berättelse om en kvinna – Ella – som färdas från nutid till en annan tid, en sagovärld. Jag har lite svårt för att fastna. Hinner fram till kapitel 7 innan jag känner att det verkligen börjar hända något. Lite för lång inledning med lite för många beskrivningar som inte känns helt nödvändiga. Jag har dock läst en del tidigare omdömen som också anmärkt på detta, och som säger att boken blir bättre längre fram. Därför höll jag ut. Det finns en del beskrivningar som upprepas allt för mycket. Visserligen berättas det att Ella ofta slickar sig om läpparna när hon blir nervös, men det blir lite för många tillfällen som hon gör det. Räknade till 28 gånger! Likaså beskrivning av ögon blir stundvis lite för mycket. Ögon nämns 274 gånger. Ändå, berättelsen är bra och fängslande med bra miljöbeskrivningar. Jag kan se landskapet, slottet och staden för mitt inre. Karaktärerna är bra beskrivna, och även om jag ibland kan störa mig lite på Ellas upprepande ”Skit också” som förekommer ganska ofta, kan jag ändå tycka att det är en del av gestaltningen av hennes person. Det är så hon är van att prata i den världen hon kommer ifrån.

Kort och gott skulle jag önskat lite mer action från början så att man blev riktigt engagerad direkt. Är rädd att många läsare kanske ger upp efter de första fem till sex kapitlen. Det är synd! Trots de här nackdelarna tycker jag om berättelsen, jag gillar Ella och jag vill helt klart läsa de kommande böckerna i den här trilogin.