Bokrecension

Europa Refugium (av Peter Westberg) – Förhandsrecension

 

Bokens titel Europa Refugium
Författare Peter Westberg
Förlag & år Miramar, 2020
Antal sidor, bok

Handling

Läst 2020-09-20 – 2020-09-21
Recension även på

 Recension:

Strålande! Jag har fått äran och glädjen att få förhandsrecensera Peter Westbergs bok Europa Refugium. Inom filmvärlden har jag sett ganska många dystopier. Men jag har nog aldrig läst någon bok på det temat. Man kommer snabbt in i händelserna, och blir enkelt engagerad av karaktärerna.
Redan den inledande prologen förebådar den spännande och dramatiska berättelse som ligger framför en. Knappt två dagar behövde jag för att läsa hela boken, så det är nog inte någon överdrift och säga att det är en bladvändare. Det är en mycket väl berättad historia med trovärdiga karaktärer. Mycket drama skickligt varvat med en del fyndig humor, som säkert behövs i den osäkra och farliga värld handlingen utspelar sig. Gillar också inslagen där tankegångar kring utvecklingen i världen kommer till uttryck, som till exempel i kapitel 20 där Inés funderar kring hur människan lyckats överpopulera och förstöra vår planet. Inés, den rullstolsbundna Maria, den unga Lisa, Jasmine och Marta är raktigenom starka kvinnor. Peter lyckas att lyfta den starka kvinnas roll på ett trovärdigt sätt. Läs den, den berikar och fängslar!

Bokrecension

Jul med Bob (av James Bowen)

 

Bokens titel Jul med Bob
Författare James Bowen
Förlag & år
Antal sidor, bok 153

Handling

Vintern 2010 var iskall och James framtidsutsikter såg dystra ut. Julen, en helg han alltid bävat för, stod för dörren. Hälsan var klen och han hade varken pengar till att värma upp lägenheten eller julmat åt Bob och sig själv. Han var helt enkelt tvungen att trotsa kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna.
Jul med Bob är den gripande berättelsen om hur James tack vare Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor till slut förstår vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv förändrats sedan Bob kom in i hans liv.

Läst 2020-06-24 – 2020-07-02
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

Egentligen är det ju helt fel tid att läsa en berättelse om julen så här mitt i sommaren. Men när jag nåddes av den sorgliga nyheten att James Bowens katt, livskamrat och livräddare Bob hade dött i mitten av juni i år, kände jag att jag absolut ville läsa den nu. Har ju redan sedan tidigare läst de båda föregångarna Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob. I de båda böckerna berättar James öppet och ganska rakt på sak om sin kamp att ta sig ur sitt drogberoende, och hur gatukatten Bob dök upp i hans liv i precis rätt ögonblick. Med ansvaret för Bob fick James kraften att ta sig själv i kragen och verkligen komma igenom avvänjningen. Den här boken – Jul med Bob – beskriver den första verkliga julen i James liv. Det är en gripande berättelse om hur han till slut med Bobs och vännen Belles hjälp upptäcker vad som är så speciellt med julen. Öppet berättar han om hur han får kämpa på Londons gator den snörika vintern 2010, för att försöka tjäna ihop tillräckligt med pund för att kunna få värme och mat åt Bob och sig själv över julen.

Efter att nu ha läst alla tre böckerna, kan jag inte annat än beröras oerhört djupt av vetskapen att den vackra intelligenta och fina katten Bob inte längre finns i livet. Hans och James Bowens gemensamma öde har berört människor över hela världen genom böckerna och en mängd Youtube-klipp som tagits av folk från hela världen turistande i London. Jag är definitivt en av dem som berörts djupt av dessa vackra berättelser ur det verkliga livet.

Bokrecension

Av stjärnstoft är vi komna (av Malin V Olsson)

 

Bokens titel Av stjärnstoft är vi komna
Författare Malin V Olsson
Förlag & år Visto 2020
Antal sidor, bok 412
GoodReads medelbetyg 4,67

Handling
Hur stoppar man en naturkraft så brutal att den inte bara hotar jorden, utan allt liv i hela universum?
Inte ens jag, det artonåriga underbarnet Veronica Harrington, kan svara på det. Däremot vet jag att år 2179 kan bli det sista i mänsklighetens historia. Våldsamma stormar skakar Mars med förödande konsekvenser, även på jorden. Hela solsystemet drabbas av oförklarliga naturkatastrofer. Inte oförklarliga för mig och mitt team, men för resten av världen, och när California Space Centers vidriga direktör vägrar ta hotet på allvar tvingas vi kämpa mot både honom och klockan.
Dessutom smyger sig den årliga höstbalen allt närmare, men jag vill inte gå dit. Hur ska jag kunna glädjas när världen rasar samman, både bokstavligen och för mig känslomässigt. Min pojkvän har ju bara ögon för en annan tjej. En före detta supermodell från Mars.

Av stjärnstoft är vi komna är en direkt fortsättning på Universums mörka hemlighet. En berättelse om vänskap, mod och gränslös kärlek. 

Läst 2020-06-04 – 2020-06-24
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

Förutom första Star wars-filmen har jag förvisso sett ett antal andra filmer på temat science fiction och även gillat dem. Men Malin Olssons ”Universums mörka hemligheter” blev faktiskt den första boken någonsin jag läst på detta tema. Nu kan jag lägga till ytterligare en bok i den samlingen, och det är ”Av stjärnstoft är vi komna” som är en fortsättning.
Jag kan inte påstå att jag egentligen hade särskilt höga förväntningar när jag började läsa första delen. Men det förändrades efter bara några få sidor. Jag kom snabbt in i handlingen, och fastnade direkt och när jag hade läst klart boken, var jag fylld av längtan efter del två. Redan där finns ett betyghöjande läge. Malin har med sin första bok lyckats väcka mitt intresse för att faktiskt läsa fler böcker på detta tema, och valet faller ganska självklart på del två! Och mitt intresse har växt.
Det är en fascinerande och spännande framtid Malin presenterar för oss, där vi får veta att det 159 år framåt i tiden finns liv på flera andra planeter i vårt solsystem. Med målande miljöbeskrivningar och väldigt väl avvägda dialoger får jag en klar bild av hela handlingen. Huvudkaraktären Veronica Harrington, underbarn och läkare berättar hela sin historia för oss läsare på ett sätt som gör det omöjligt att inte fastna för och gilla denna starka kvinna som ibland i sin spontana natur kanske agerar lite obetänksamt. Åtminstone enligt hennes egna tankar.
Spänningen är om möjligt ännu bättre i den här berättelsen jämfört med ”ettan”, men det är svårt att redogöra utan att spoila. Handlingen flyter på med ett bra och underhållande berättarspråk och det finns inte en enda sida i boken som känns långsam eller ointressant.
Genom hela berättelsen löper också Veronicas privatliv med brustet hjärta efter att hennes pojkvän har svikit henne för en före detta supermodell från Mars. Hon kämpar för att ta sig över den besvikelsen och samtidigt gror en annan kärlek långsamt fram. Den kärlek man anar håller på att spiras känns så verklig och beskrivs på ett mycket trovärdigt sätt genom hela boken.
Kort och gott befästs mitt framtida intresse för äventyrsberättelser i science fiction-genren definitivt med denna bok, och jag väntar ivrigt på del tre! ”Av stjärnstoft är vi komna” är en bok full av spänning, drama, kärlek och feelgood.
När jag skulle betygsätta ”Universums mörka hemlighet” pendlade jag lite mellan 4,5 och 5, men kände i slutänden att boken definitivt föll över mot en femma. Betygsskalan brukar ju gå upp till fem, så jag har väl inget annat val än att ge just en femma även här, även om den egentligen går lite högre än så.

 

Bokrecension

Mitt liv som råtta (av Joyce Carol Oates)

 

Bokens titel Mitt liv som råtta
Författare Joyce Carol Oates
Förlag & år HarperCollins Nordic 2019
Antal sidor, bok 369
GoodReads medelbetyg 3,65

Handling
I Mitt liv som råtta får vi möta Violet Rue Kerrigan som tolv år gammal får veta att hennes två äldre bröder har begått ett rasistiskt mord på en afroamerikansk skolkamrat. När Violet gör det rätta och berättar om mordet, och bröderna grips och döms, blir hon utfryst av sin familj. I en rad starka tillbakablickar får läsaren följa Violets resa, från älskad minsting i en syskonskara om sju, till utstött av föräldrar, syskon och församling. Gång på gång frågar hon sig: Vad är viktigast, att vara lojal mot familjen eller mot samvetet? Och kan man göra det rätta, men ändå bittert ångra det? Ensam i världen tvingas hon bryta sig fri från sina föreställningar om vad en familj är vem hon är och hitta sin egen väg.

Läst 2020-05-11 – 2020-05-26
Mitt betyg 3,5
Recension även på Goodreads, Bokus, Adlibris

 Recension:

Jag har lite svårt för berättarupplägget, som emellanåt växlar från jag-form till du-form. Trots att det handlar om samma person. Det skapar ibland lite onödig förvirring som bromsar upp läsandet. Men bortsett från det är detta en mycket stark berättelse, där vi får följa Violet från tillfället då hon får reda på att hennes två bröder har begått ett rasistiskt mord, och hur hon när hon gör det enda moraliskt och mänskligt rätta och berättar om mordet, blir utfrusen av hela sin familj. Det är omöjligt att inte beröras mycket starkt av hennes tragiska och mörka öde. Hela berättelsen är så detaljerad och välskriven att jag genom hela läsningen känner mig övertygad om att det är en hjärtskärande och dyster verklighetsbaserad historia. Lite förundrad kan jag ändå konstatera att den faktiskt är fiktiv. Det gör ändå inte känslan lättare, eftersom jag är övertygad om att vår värld är full av just sådana här livsöden.

Bokrecension

I länder bortom illamående (av Maria Nil)

 

Bokens titel I länder bortom illamående
Författare Maria Nil
Förlag & år Nilbild 2017
Antal sidor, bok 202
GoodReads medelbetyg

Handling

I LÄNDER BORTOM ILLAMÅENDE – En bok om en Bipolär Resa. Vid 55 års ålder fick Maria Nil diagnosen ”Bipolärt syndrom II”. Då fick många oförklarade, dramatiska och även traumatiska händelser och upplevelser sin förklaring. Under alla år så hade saker hänt, som verkat vara utom kontroll. Samtidigt tog de djupa depressionerna mer och mer av hennes kraft och liv. Insikten i att ha levt som Bipolär ända sedan tonåren, har varit en tudelad lättnad. Först kunde hon förstå varför så mycket oförklarligt som hade hänt. Sedan kom också den stora sorgen över alla förlorade år. År som innehållit snabba växlingar med djupa depressioner, och höga toppar i en virvel av händelser och kreativitet.
Upplevelserna under 40 års tid som Bipolär har i boken blivit kallade ”Länder”- Upplevelser har varit som resor emellan olika känslor och perioder av mani, ångest, panik, depression och oförklarliga föreställningar om hur livet ska vara.
Maria Nil vill berätta om sitt liv, djupt inifrån den innersta känslan och delar med sig av det som innehållit maniska perioder och djupa depressioner blandade med panikartad ångest. Hon har upplevt stor sorg, och ibland har hennes försvar inför smärta medfört overkliga syner då saker och ting kommit henne alltför nära.
Maria Nil har velat berätta sin historia med fantasi och magiska landskap, där det finns de som hon kallar ”Hjälpare”. Här finns även humoristiska inslag, som oftast fått sitt uttryck i nya ord och ordlekar. Dessa ord och ordlekar är färgade av hennes bipolära personlighet med många vilda tankespår.
Resan går genom länderna Självömkansträsket, där nedvärderande tankar härjar.
Sorgslätterna, där sorg och saknad är tyngst. Ångestskogarna, Panikbergen, där ångesten och paniken rider en besökare.
Hyperängarna och Deppardyningarna där man åker dem emellan som en resa utan slut.
Vilseländerna där verklighetens förankring är förlorad, Floden Våndan som leder till, ifrån och mellan, men sällan bort ifrån Länderna.

Läst 2020-05-10 — 2020-05-16
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

I Länder Bortom Illamående bjuder författaren på en färgprakt i bilder som illustrerar stämningslägen, intensiva känslor och guidar mig som läsare i den värld hon har skapat. Jag njuter av bilderna och kan följa med på en underbar resa. Konstverken som finns mellan bokens pärmar lämnar ingen oberörd. Berättelsen är unik på många sätt, berättandet i sig är poetiskt, vackert och bär på en sällsam historia. Det intensiva lyser även om det dystra finns där som en påminnelse. Denna bok kastar nytt ljus över hur det är att vara bipolär, hur deras intensiva, kreativa stämningslägen kan slås ner till modfällda avgrunder.

Handlingen berikar mig och jag känner igen så mycket ur min frus liknande resa. Genom Marias otroligt givande verk har jag som lekman kunnat ta till mig den bipolära personens natur. En värdefull bok för så väl anhöriga som konstälskare men även ordälskare. Här finns en kreativitet som lyser och nästan bländar vad gäller användandet av vårt språk med ovanliga vackra beskrivningar använda på ett utforskande sätt. En underbar och innovativ bok utöver det vanliga där vi leds in i världar av de olika känslolägen författaren vandrar genom i länder som hon själv skapat genom att bara leva.

Bokrecension

Min pappa Ann-Christine (av Ester Roxberg)

 

Bokens titel Min pappa Ann-Christine
Författare Ester Roxberg
Förlag & år 2014
Antal sidor, bok 191
GoodReads medelbetyg 3,32

Handling
År 2010 kommer 58-årige prästen och trebarnspappan Åke Roxberg ut som Ann-Christine och lever idag som kvinna. Detta är dottern Esters berättelse om vad som händer när man plötsligt får en pappa som heter Ann-Christine. Ingen var förberedd på att den hobbysnickrande prästen och trebarnspappan Åke Roxberg skulle förändra sitt liv, allra minst familjen. Ester Roxberg skriver om att förlora en förälder, som ändå finns kvar i en annan skepnad. Hon försöker förstå och acceptera, döljer sin vrede, lägger pussel med sina hågkomster. Hon minns sin barndom som prästens yngsta och vilda dotter och sin uppväxt i Zimbabwe och Småland under en tid då hemligheten ännu var gömd. Minnen som nu måste omprövas på väg mot det nya, som ingen vet hur det ska bli? Hej, jag skulle vilja boka kyrka till vår sons dop. – Ja, det ska vi ordna. – Men min pappa är präst och vi vill att han döper. – Ja, helt okej, vad heter han? – Ann-Christine Roxberg. – Jaså, jag tyckte du sa din pappa. – Ja. – ? Jaha.?

Läst 2020-04-12 – 2020-04-15
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:
Det här är berättelsen om prästen och trebarnspappan Åke som vid 58 års ålder kommer ut som transsexuell, berättad ur yngsta dotterns perspektiv. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ser väldigt många synpunkter på olika boksidor där man väldigt hårt kritiserar författarinnan och tycker att hon är självömkande och egoistisk i sitt förhållningssätt. Till viss del håller jag med. Stor del av boken berättar hon om situationer och skeenden genom hennes uppväxttid som visar på starka band mellan henne själv och fadern. När Åke sen berättar att han vill vara Ann-Christine, något han burit med sig hela livet, krakelerar dotterns värld. Dottern skriver; ”Pappa har fått en mycket tung ryggsäck bortlyft från sina axlar, en osynlig ryggsäck som han burit på i alla år. Nu är det jag som bär den ryggsäcken.” Jag är övertygad om att den ryggsäcken varit avsevärt mycket tyngre för Ann-Christine att bära på, än vad den någonsin kan bli för dottern. Samtidigt har jag full förståelse för den problematik som säkert uppstår när en förälder, som alltid varit en trygg stöttepelare genom hela ens uppväxt, plötsligt visar sig vara en helt annan person. Det är säkert jättesvårt att ta till sig. Jag tycker dock att författarinnan Ester Roxberg på ett tydligt sätt först berättar om sin relation med pappan under uppväxten. På det hela taget är det starka band mellan dottern och pappan. Sen förklarar hon sina omtumlade och upprörda känslor kring det faktum att hennes pappa upplever sig tillhöra fel kön. Bitvis lite för mycket upprörda känslor kanske. Men här och var genom berättelsen lyser de starka banden ändå igenom. Som i kapitlet ”En dag” där Ester inte känner sig redo att träffa sin pappa för att äta lunch då han meddelar att han tänker komma som Ann-Christine. Efteråt får Ester dåligt samvete och ångrar sig. Hon vill inte se bilden av sin pappa som står i en mörk lägenhet och hänger tillbaka Ann-Christines kläder i garderoben. Hon vill inte vara den som får sin pappa att ge upp, hon vill göra honom modig.
Ester summerar känslorna mellan Ann-Christine och henne själv i slutet av boken; ”Det finns något som bara pappa och jag vet om, något som är osynligt för blicken. Även om andra inte kan se, så vet jag att Ann-Christine är min pappa. Det kan ingenting ändra på. Det kan aldrig försvinna.”
Nu skulle jag väldigt gärna vilja läsa Ann-Christines egen version.

Bokrecension

När berget röt (av Yvonne Waern)

Bokens titel När berget röt
Författare Yvonne Waern
Förlag & år 2019
Antal sidor, e-bok
284
GoodReads medelbetyg

Handling

När berget röt – En annorlunda resa i framtiden där människor och människoliknande robotar samarbetar. Två robotar installerar emotionella komponenter. Den ena roboten blir präst och den andra skaffar ett robotbarn. När naturen rasar flyr människor och robotar tillsammans. I nöden prövas både vänner och främlingar. Boken vänder sig till vuxna som gärna reflekterar över existentiella frågor. Den är en fristående uppföljare av boken ”När havet steg”, en berättelse om klimat och artificiell intelligens. Citat från läsare: ”Jag tycker särskilt om de religiösa och filosofiska reflektionerna” ”Att robotar skaffar sig emotioner är en spännande tanke”

Läst 2020-01-29 – 2020-04-06
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

När berget röt är en fristående uppföljare till När havet steg. Ja, man skulle kanske kunna läsa den som en fristående bok, men jag inbillar mig att den ändå är lättare att förstå om man läst ”ettan”. Då vet man att vi befinner oss någonstans cirka hundra år framåt i tiden. Världen ser inte ut som vi är vana att se den. Miljöförstöringarna har medfört just det som många i vår tid befarar. Grönlandsisen och Antarktis har smält, och världshaven har stigit rejält som följd av det. Människor och robotar lever parallellt med varandra. Handlingen utspelar sig främst på Kanarieöarna där man förbereder sig för att kunna evakuera ön inför ett väntat vulkanutbrott. Man bygger fartyg som ska frakta människor och robotar bort från ön, likt Noahs ark. Färden går österut mot det afrikanska fastlandet. Men där är öborna inte välkomna, och till slut tvingas de åter ge sig ut på havet för nya destinationer i sökandet efter en fristad.

Många komplikationer följer under både de långa båtresorna och när folket försöker gå iland på olika platser. Till slut tvingas de återvända till sin ö, där det mesta är förstört efter vulkanutbrottet. Och de människor som tidigare vägrat följa med när ön evakuerades, är fientligt inställda och vägrar låta dem komma tillbaka.

Det hela blir till en spännande och annorlunda framtidsvision som visar lite på hur livet kan komma att te sig i samverkan mellan människan och robotar. Men också en lite plågsam påminnelse om att mänsklighetens egoistiska känsla för mitt och ditt kanske inte ens kommer att förändras i framtiden.

Bokrecension

Havsprinsen (av Anna Runhage)

 

Bokens titel Havsprinsen
Författare Anna Runhage
Förlag & år Vesuvius 2016
Antal sidor, bok 201
GoodReads medelbetyg 3,50

Handling

En fjällig varelse talar om för David att det finns en annan värld. Långt från mobbarna som jagat in honom under bryggan i Fiskebäck. Men tänk om detta inte är sant? En grå verklighet förvandlas till en fantastisk saga, långt nere i havets djup, för en mobbad kille i denna debutbok av Anna Runhage. Denna undervattensfantasy vänder sig framför allt till äldre barn och unga tonåringar. Anna Runhage är född 1993 i Göteborg och uppvuxen i Järnbrott. Hon är mycket intresserad av film, fantasy och media. Sandra Petojevic som på författarens begäran illustrerat boken är filosofie magister i konst- och bildvetenskap och hon är född i Piteå 1969 och uppvuxen i Göteborg.

Läst 2020-02-22 – 2020-03-12
Mitt betyg 4
Recension även på Adlibris, Bokus, CD-on

 Recension:

Havsprinsen är en annorlunda fantasysaga som enligt beskrivningen riktar sig till ”äldre barn och yngre tonåringar”. Vet inte om den åldersgränsen kanske borde vara några snäpp högre, eftersom huvudpersonen David har tankar på självmord. David som är ständigt grovt mobbad av tre killar från hans skola, lyckas en dag fly från dem och han gömmer sig under en brygga vid havet. Medan han sitter där och väntar på att hans antagonister ska försvinna dyker plötsligt en märklig varelse upp ur vattnet framför honom. Det är Proteus, som säger sig vara hans trogne tjänare och har kommit för att föra David hem till havsvärlden, där han egentligen hör hemma. Han säger att David egentligen är en prins från havsvärlden och hans riktiga namn är Opal.

Det hela utvecklas till ett fantastiskt fantasyäventyr under havsytan, med flera spännande tester som David, eller prins Opal, måste gå igenom för att klara återinträdet i världen under havsytan. Samtidigt som han hela tiden lever med rädslan att när som helst kunna bli drabbad av mobbarna.

Det är en positiv känsla som förmedlas kring relationen med hans föräldrar, kungen och drottningen, i havsvärlden, med ständiga ömhetsbetygelser typ ”jag älskar dig far” och ”min käre son” och så vidare. Det står samtidigt i stark kontrast till hans föräldrar i den vanliga världen som inte ens tycks bry sig om att han ständigt blir mobbad. Tvärtom är de så upptagna av sin karriär, och tycker att sonen är stor nog att kunna klara av de tre mobbarna själv. Jag funderar över om föräldrar verkligen kan vara så ignoranta. Kanske, och det är i så fall oerhört sorgligt. Jag förstår att författaren velat framhålla just den kontrasten, även om ömhetsbetygelserna emellanåt känns som lite onödiga upprepningar.

Men förutom dessa upprepningar är det en välskriven berättelse som dessutom ytterligare förstärks av Sandra Petojevic snygga illustrationer både i boken och dess omslag.

 

Bokrecension

Mina läppar är dina (av Snezana Lindskog)

 
Bokens titel Mina läppar är dina
Författare Snezana Lindskog
Förlag & år Lusthuset 2020
Antal sidor, bok Novell (E-bok & ljudbok)
GoodReads medelbetyg 4,50

Handling

Simon och Oscar har varit vänner i vått och torrt. Men när Oscar träffar Sara förstår Simon att han håller på att förlora honom. Och att hans känslor för Oscar inte bara handlar om vänskap. När de träffas alla tre tar kvällen en oväntad vändning och ett oskyldigt sockerkaksbak förvandlas till en het och lustfylld stund i soffan.
Finns som e-bok och ljudbok

Läst 2020-02-03
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus, Storytel

Recension:

Ganska ofta i tonåren när mina föräldrar inte var hemma, kunde jag röra ihop en sockerkakssmet, bara för att njuta av den söta goda smaken. Men upplevelsen stannade tyvärr där. En sådan upplevelse som Simon, Oscar och Sara när de smakar på den söta smeten och efterhand glider över i en intensiv erotisk lek där allt är tillåtet, hade onekligen varit spännande. Denna välskrivna heta berättelsen är omöjlig att förbli oberörd inför. En spännande erotisk lek med en stor portion kärlek.

Bokrecension

Universums mörka hemlighet (av Malin V Olsson)

Bokens titelUniversums mörka hemlighet
FörfattareMalin V Olsson
Förlag & årVisto förlag 2019
Antal sidor, bok384
GoodReads medelbetyg4,50

Handling
Året är 2179. Människan har erövrat månen och jordens förenade regering har bevisat att något utomjordiskt liv inte existerar. I denna inbillade sanning har jag vuxit upp.
Mitt namn är Veronica Harrington. Jag är arton år gammal och överintelligent. Om det är roligt att vara ett underbarn? Oh nej, kära läsare. Det är faktiskt ganska ensamt. I hela mitt liv har jag känt mig udda. För smart för min ålder och för ung för mitt intellekt. Jag har aldrig tillåtits vara barn på riktigt.
Nu ska du få höra hur mitt liv tog en dramatisk vändning. Det är historien om hur jag förberedde mig på att dö långt ute i rymden, efter att mitt skepp förlist i en tragisk olycka. Det är historien om den mest osannolika vänskap. Det är också historien om en naturkraft så brutal att den inte bara skulle hota jorden, utan allt liv i hela universum.
Mitt namn är Veronica Harrington – välkommen till min värld.
Universums mörka hemlighet är ett framtidsdrama som med glimten i ögat skildrar en kärlek så stark att den trotsar alla gränser, den jobbiga känslan av att inte duga som man är och människans förmåga att tro på det omöjliga.

Läst2019-11-25 – 2020-01-06
Mitt betyg5
Recension även på 

Recension:

Frågan om det finns liv på andra planeter i universum är kanske lika gammal som mänskligheten själv. I Universums mörka hemlighet av Malin V Olsson får vi veta att det visst finns liv på flertalet andra planeter i vårt solsystem. Men även då, år 2179 är det en väl bevarad hemlighet för mänskligheten. Bara en liten grupp experter där det överintelligenta underbarnet Veronica Harrington ingår känner till detta.
På ett fyndigt och underhållande sätt berättar Malin ett framtidsdrama om hur det rymdskepp Veronica är en del av besättningen på färdas längre än vad som är tillåtet. De dras in i ett maskhål, med en lång rad problem som följd. Som jag dock inte tänker gå in på här, eftersom risken då finns för spoilers. Bättre att så många som möjligt själva får läsa och uppleva detta välberättade spännande rymdäventyr. För mig som egentligen inte är särskilt van vid science fiction, och inte ens sett alla Star Wars-filmerna, är Universums mörka hemlighet en alldeles utsökt berättelse, med lagom mycket ”facktermer” som jag enkelt kan ta till mig och förstå. De olika karaktärerna är väl beskrivna, och jag kan tydligt se dem alla framför mig, även de som inte kommer från vår planet. Gestaltningen i boken är utsökt. Bara ett litet exempel, vid ett tillfälle när huvudpersonen Veronica är på besök hemma i Kalifornien hos kollegan Aaron som bjuder på mat. Normalt i den här avlägsna framtiden får man sin förtäring från ”matåterskapare”. Men Aaron är fascinerad av gamla ting, och Veronica berättar för oss läsare; ”Två stearinljus brann med flämtande låga och i bordets mitt stod en gammal kokmojäng – jag vill minnas att Aaron kallat dem grytor – med det mest väldoftande innehåll jag kunde föreställa mig”!
Med bokens avslutande sidor befästes också tanken att jag bara måste läsa den kommande fortsättningen!