Livstjuvarna (av Linda Andersson)

Bokens titel                        Livstjuvarna

Författare                          Linda Andersson

Förlag & år                       Visto, 2019

Antal sidor, e-bok             368

Handling

Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall. När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen förrän det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Läst                                    2021-03-10 – 2021-04-09

Recension även på            Goodreads, Adlibris, Bokus, Instagram @enbokisoffan

Recension                         

Livstjuvarna är en minst sagt annorlunda berättelse, som ger en bild av hur det kanske ser ut dit vi kommer den dagen vi lämnar det här livet. Det är en lagom skruvad och märklig värld, som många jämfört med den som beskrivs i Alice i underlandet. Jag kan nog hålla med om det, även om handlingen här är en helt annan. Jag tillhör väl egentligen inte dem som tror på ett liv efter döden, men med Lindas bok är det inte utan att man nästan börjar fundera. Tids nog får man väl veta.
Oavsett vilket är det här en spännande berättelse om den tuffa sextonåriga Mariell som är helt övertygad om att något blev fel när hon och hela basketlaget hon tillhör omkom i en bussolycka. Hon är fast besluten att lösa gåtan. Men hur det går kan jag inte berätta utan att spoila. Därför uppmanar jag i stället att läsa boken.

Otillräcklig (av CN Persson)

Bokens titel                        Otillräcklig   

Författare                          CN Persson

Förlag & år                       Visto, 2021

FÖRHANDSRECENSION

Läst           2021-03-11 – 2021-03-19

Recension även på            Goodreads
Recension                         
Med Otillräcklig har C N Persson gett oss en suverän uppföljare till Oslagbar, berättelsen om tonåringen Anton som i hemlighet är superhjälten Axius lärling och i den världen känd som MX.
Egentligen skulle jag kunna kopiera de ord jag skrev om den boken i en tidigare recension, för jag tycker exakt likadant om denna andra del. Eller nej, den här är till och med ännu bättre.
Det är verkligen spänning och action varvat med en lagom portion av både romantik och även en del småkomiska inslag. Inte minst finns det en mängd väldigt fyndiga liknelser.
C N Perssons karaktärer är väldigt levande, så pass att man ibland kommer på sig själv med att man skulle vilja ta Anton i kragen och säga åt honom att han verkligen borde tänka sig för. Han försätter sig hela tiden i situationer som på samma gång tydliggör hans karaktär som den lite hetlevrade tonåring han är. Man kan bara gilla honom.
Precis som föregångaren är detta en välskriven bok där såväl miljöer som karaktärer beskrivs och gestaltas så bra, att man upplever hela handlingen nästan som om man såg en film.
Som sagt, första boken var väldigt bra. Den här är ännu bättre.

Oslagbar (av CN Persson)

Bokens titel Oslagbar

Författare         C N Persson

Förlag & år       Visto, 2020

Antal sidor       273

Handling

Anton är lyckligt nyförälskad i flickvännen Nora. Men varför dras hans ögon då mot Sandy gång på gång? Han är inte intresserad av henne. Inte egentligen. Allt Anton önskar är att få vara som alla andra. Den perfekta fasaden har han putsat på hela sitt liv, den som hemlighåller vem han egentligen är. Men att vara Superhjälten Axius lärling är någonting som förväntas av honom, ingenting han själv önskar. Han ska viga sitt liv åt att rädda människor i nöd. Men om någon får veta vem han egentligen är riskerar han att försvinna spårlöst. Vilket myndigheterna sett till att så många av deras sort redan gjort.

Läst                                    2021-02-22 – 2021-03-10 

Recension även på           
Instagram – Enbokisoffan
Goodreads, Adlibris, Bokus

Recension                         

Oslagbar är en fartfylld och spännande ungdomsbok som jag nog vill klassa lite som urban fantasy. Vi får följa sextonåriga Anton som i hemlighet är superhjälten Axius lärling, och har till uppgift att rädda människor i nöd. Parallellt med den spännande händelseutvecklingen i Antons liv som Maddox, superhjälten, får vi även en god portion ungdomsproblem och kärlek. Det är egentligen svårt att recensera utan att spoila berättelsen. Så jag nöjer med att säga att boken är välskriven med bra miljöbeskrivningar liksom även karaktärsbeskrivningar. Det är lätt att se framför sig hur det ser ut i Skottsholm där Anton bor, liksom även karaktärerna framträder ganska tydligt.
Boken är spännande och underhållande rakt igenom. Det är action i stort sett genom hela berättelsen. Den räknas som ungdomsbok, så jag vet inte om jag har ett ovanligt ungdomligt sinne, men jag gillade boken trots att det är rätt länge sen jag kunde räkna mig som ungdom. Jag gillar även lite extra det dramatiska och oväntade slutet. Boken rekommenderas varmt, även för vuxna.

Bibliotekskatten Dewey

Bokens titel Bibliotekskatten Dewey
Författare Vicki Myron
Förlag & år Telegram, 2010
Antal sidor, e-bok 220

Handling
En kall vintermorgon hittar en bibliotekarie en utsvulten och frostbiten kattunge som slängts in i bibliotekets bokinkast. Personalen tar sig an katten, och trots en hel del motstånd lyckas de få behålla sin bibliotekskatt. Dewey blir en symbol inte bara för biblioteket utan också för hela den lilla staden Spencer. Vi lär känna många färgstarka och gripande livsöden i denna sanna historia om en katt som blev känd och älskad i hela världen. När Dewey dog 2006 stod hans dödsruna att läsa i över 300 tidningar världen över. Vicki Myron är bibliotekarien som hittade katten Dewey den där kalla januarimorgonen. Hennes eget liv är lika mycket en framgångssaga som Deweys som hon skickligt väver samman med sin egen.

Läst 2020-12-07 – 2020-01-09
Recension även på Goodreads

Recension:
Det här är en liten solskenshistoria om den rödvita långhåriga katten Dewey som någon hjärtlös människa valde att kasta in i ett bokinkast på biblioteket i Spencer, Iowa i USA en kall februarimorgon 1988. Bibliotekarien Vicki tog hand om honom, liksom övriga personalen. Vi får följa Deweys liv på biblioteket där han kom att bli en världskändis och han var älskad av de flesta biblioteksbesökare. Han bidrog till att locka fram det bästa hos folk, och han fungerade helt säkert som en ren publikmagnet också.
Vicki Myron berättar även en hel del om sin hemstad Spencer, en liten småstad i Iowa där vägnätet på kartan ser ut som ett rutnät och som är ett av världens mest betydande jordbruksområden. Stundvis känns det dock som att det blir lite för mycket beskrivningar om orten, och för lite om katten Dewey. Likaså berättas det ganska mycket om Vickis familjeliv och sjukdomar både hos henne och hennes familj. Bokens titel säger ju att det handlar om bibliotekskatten Dewey, men ibland känns det som att man vill bläddra fram lite hastigt för att hitta något om just katten.
Totalt sett är det ändå en charmig och fin berättelse om en stackars kattunge som ingen från början ville ha, men som genom Vicki och hela övriga personalen på biblioteket fick ett arton år långt och bra liv.

Europa Refugium (av Peter Westberg) – Förhandsrecension

 

Bokens titel Europa Refugium
Författare Peter Westberg
Förlag & år Miramar, 2020
Antal sidor, bok

Handling

Läst 2020-09-20 – 2020-09-21
Recension även på

 Recension:

Strålande! Jag har fått äran och glädjen att få förhandsrecensera Peter Westbergs bok Europa Refugium. Inom filmvärlden har jag sett ganska många dystopier. Men jag har nog aldrig läst någon bok på det temat. Man kommer snabbt in i händelserna, och blir enkelt engagerad av karaktärerna.
Redan den inledande prologen förebådar den spännande och dramatiska berättelse som ligger framför en. Knappt två dagar behövde jag för att läsa hela boken, så det är nog inte någon överdrift och säga att det är en bladvändare. Det är en mycket väl berättad historia med trovärdiga karaktärer. Mycket drama skickligt varvat med en del fyndig humor, som säkert behövs i den osäkra och farliga värld handlingen utspelar sig. Gillar också inslagen där tankegångar kring utvecklingen i världen kommer till uttryck, som till exempel i kapitel 20 där Inés funderar kring hur människan lyckats överpopulera och förstöra vår planet. Inés, den rullstolsbundna Maria, den unga Lisa, Jasmine och Marta är raktigenom starka kvinnor. Peter lyckas att lyfta den starka kvinnas roll på ett trovärdigt sätt. Läs den, den berikar och fängslar!

Jul med Bob (av James Bowen)

 

Bokens titel Jul med Bob
Författare James Bowen
Förlag & år
Antal sidor, bok 153

Handling

Vintern 2010 var iskall och James framtidsutsikter såg dystra ut. Julen, en helg han alltid bävat för, stod för dörren. Hälsan var klen och han hade varken pengar till att värma upp lägenheten eller julmat åt Bob och sig själv. Han var helt enkelt tvungen att trotsa kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna.
Jul med Bob är den gripande berättelsen om hur James tack vare Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor till slut förstår vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv förändrats sedan Bob kom in i hans liv.

Läst 2020-06-24 – 2020-07-02
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

Egentligen är det ju helt fel tid att läsa en berättelse om julen så här mitt i sommaren. Men när jag nåddes av den sorgliga nyheten att James Bowens katt, livskamrat och livräddare Bob hade dött i mitten av juni i år, kände jag att jag absolut ville läsa den nu. Har ju redan sedan tidigare läst de båda föregångarna Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob. I de båda böckerna berättar James öppet och ganska rakt på sak om sin kamp att ta sig ur sitt drogberoende, och hur gatukatten Bob dök upp i hans liv i precis rätt ögonblick. Med ansvaret för Bob fick James kraften att ta sig själv i kragen och verkligen komma igenom avvänjningen. Den här boken – Jul med Bob – beskriver den första verkliga julen i James liv. Det är en gripande berättelse om hur han till slut med Bobs och vännen Belles hjälp upptäcker vad som är så speciellt med julen. Öppet berättar han om hur han får kämpa på Londons gator den snörika vintern 2010, för att försöka tjäna ihop tillräckligt med pund för att kunna få värme och mat åt Bob och sig själv över julen.

Efter att nu ha läst alla tre böckerna, kan jag inte annat än beröras oerhört djupt av vetskapen att den vackra intelligenta och fina katten Bob inte längre finns i livet. Hans och James Bowens gemensamma öde har berört människor över hela världen genom böckerna och en mängd Youtube-klipp som tagits av folk från hela världen turistande i London. Jag är definitivt en av dem som berörts djupt av dessa vackra berättelser ur det verkliga livet.

Av stjärnstoft är vi komna (av Malin V Olsson)

 

Bokens titel Av stjärnstoft är vi komna
Författare Malin V Olsson
Förlag & år Visto 2020
Antal sidor, bok 412
GoodReads medelbetyg 4,67

Handling
Hur stoppar man en naturkraft så brutal att den inte bara hotar jorden, utan allt liv i hela universum?
Inte ens jag, det artonåriga underbarnet Veronica Harrington, kan svara på det. Däremot vet jag att år 2179 kan bli det sista i mänsklighetens historia. Våldsamma stormar skakar Mars med förödande konsekvenser, även på jorden. Hela solsystemet drabbas av oförklarliga naturkatastrofer. Inte oförklarliga för mig och mitt team, men för resten av världen, och när California Space Centers vidriga direktör vägrar ta hotet på allvar tvingas vi kämpa mot både honom och klockan.
Dessutom smyger sig den årliga höstbalen allt närmare, men jag vill inte gå dit. Hur ska jag kunna glädjas när världen rasar samman, både bokstavligen och för mig känslomässigt. Min pojkvän har ju bara ögon för en annan tjej. En före detta supermodell från Mars.

Av stjärnstoft är vi komna är en direkt fortsättning på Universums mörka hemlighet. En berättelse om vänskap, mod och gränslös kärlek. 

Läst 2020-06-04 – 2020-06-24
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

Förutom första Star wars-filmen har jag förvisso sett ett antal andra filmer på temat science fiction och även gillat dem. Men Malin Olssons ”Universums mörka hemligheter” blev faktiskt den första boken någonsin jag läst på detta tema. Nu kan jag lägga till ytterligare en bok i den samlingen, och det är ”Av stjärnstoft är vi komna” som är en fortsättning.
Jag kan inte påstå att jag egentligen hade särskilt höga förväntningar när jag började läsa första delen. Men det förändrades efter bara några få sidor. Jag kom snabbt in i handlingen, och fastnade direkt och när jag hade läst klart boken, var jag fylld av längtan efter del två. Redan där finns ett betyghöjande läge. Malin har med sin första bok lyckats väcka mitt intresse för att faktiskt läsa fler böcker på detta tema, och valet faller ganska självklart på del två! Och mitt intresse har växt.
Det är en fascinerande och spännande framtid Malin presenterar för oss, där vi får veta att det 159 år framåt i tiden finns liv på flera andra planeter i vårt solsystem. Med målande miljöbeskrivningar och väldigt väl avvägda dialoger får jag en klar bild av hela handlingen. Huvudkaraktären Veronica Harrington, underbarn och läkare berättar hela sin historia för oss läsare på ett sätt som gör det omöjligt att inte fastna för och gilla denna starka kvinna som ibland i sin spontana natur kanske agerar lite obetänksamt. Åtminstone enligt hennes egna tankar.
Spänningen är om möjligt ännu bättre i den här berättelsen jämfört med ”ettan”, men det är svårt att redogöra utan att spoila. Handlingen flyter på med ett bra och underhållande berättarspråk och det finns inte en enda sida i boken som känns långsam eller ointressant.
Genom hela berättelsen löper också Veronicas privatliv med brustet hjärta efter att hennes pojkvän har svikit henne för en före detta supermodell från Mars. Hon kämpar för att ta sig över den besvikelsen och samtidigt gror en annan kärlek långsamt fram. Den kärlek man anar håller på att spiras känns så verklig och beskrivs på ett mycket trovärdigt sätt genom hela boken.
Kort och gott befästs mitt framtida intresse för äventyrsberättelser i science fiction-genren definitivt med denna bok, och jag väntar ivrigt på del tre! ”Av stjärnstoft är vi komna” är en bok full av spänning, drama, kärlek och feelgood.
När jag skulle betygsätta ”Universums mörka hemlighet” pendlade jag lite mellan 4,5 och 5, men kände i slutänden att boken definitivt föll över mot en femma. Betygsskalan brukar ju gå upp till fem, så jag har väl inget annat val än att ge just en femma även här, även om den egentligen går lite högre än så.

 

Mitt liv som råtta (av Joyce Carol Oates)

 

Bokens titel Mitt liv som råtta
Författare Joyce Carol Oates
Förlag & år HarperCollins Nordic 2019
Antal sidor, bok 369
GoodReads medelbetyg 3,65

Handling
I Mitt liv som råtta får vi möta Violet Rue Kerrigan som tolv år gammal får veta att hennes två äldre bröder har begått ett rasistiskt mord på en afroamerikansk skolkamrat. När Violet gör det rätta och berättar om mordet, och bröderna grips och döms, blir hon utfryst av sin familj. I en rad starka tillbakablickar får läsaren följa Violets resa, från älskad minsting i en syskonskara om sju, till utstött av föräldrar, syskon och församling. Gång på gång frågar hon sig: Vad är viktigast, att vara lojal mot familjen eller mot samvetet? Och kan man göra det rätta, men ändå bittert ångra det? Ensam i världen tvingas hon bryta sig fri från sina föreställningar om vad en familj är vem hon är och hitta sin egen väg.

Läst 2020-05-11 – 2020-05-26
Mitt betyg 3,5
Recension även på Goodreads, Bokus, Adlibris

 Recension:

Jag har lite svårt för berättarupplägget, som emellanåt växlar från jag-form till du-form. Trots att det handlar om samma person. Det skapar ibland lite onödig förvirring som bromsar upp läsandet. Men bortsett från det är detta en mycket stark berättelse, där vi får följa Violet från tillfället då hon får reda på att hennes två bröder har begått ett rasistiskt mord, och hur hon när hon gör det enda moraliskt och mänskligt rätta och berättar om mordet, blir utfrusen av hela sin familj. Det är omöjligt att inte beröras mycket starkt av hennes tragiska och mörka öde. Hela berättelsen är så detaljerad och välskriven att jag genom hela läsningen känner mig övertygad om att det är en hjärtskärande och dyster verklighetsbaserad historia. Lite förundrad kan jag ändå konstatera att den faktiskt är fiktiv. Det gör ändå inte känslan lättare, eftersom jag är övertygad om att vår värld är full av just sådana här livsöden.

I länder bortom illamående (av Maria Nil)

 

Bokens titel I länder bortom illamående
Författare Maria Nil
Förlag & år Nilbild 2017
Antal sidor, bok 202
GoodReads medelbetyg

Handling

I LÄNDER BORTOM ILLAMÅENDE – En bok om en Bipolär Resa. Vid 55 års ålder fick Maria Nil diagnosen ”Bipolärt syndrom II”. Då fick många oförklarade, dramatiska och även traumatiska händelser och upplevelser sin förklaring. Under alla år så hade saker hänt, som verkat vara utom kontroll. Samtidigt tog de djupa depressionerna mer och mer av hennes kraft och liv. Insikten i att ha levt som Bipolär ända sedan tonåren, har varit en tudelad lättnad. Först kunde hon förstå varför så mycket oförklarligt som hade hänt. Sedan kom också den stora sorgen över alla förlorade år. År som innehållit snabba växlingar med djupa depressioner, och höga toppar i en virvel av händelser och kreativitet.
Upplevelserna under 40 års tid som Bipolär har i boken blivit kallade ”Länder”- Upplevelser har varit som resor emellan olika känslor och perioder av mani, ångest, panik, depression och oförklarliga föreställningar om hur livet ska vara.
Maria Nil vill berätta om sitt liv, djupt inifrån den innersta känslan och delar med sig av det som innehållit maniska perioder och djupa depressioner blandade med panikartad ångest. Hon har upplevt stor sorg, och ibland har hennes försvar inför smärta medfört overkliga syner då saker och ting kommit henne alltför nära.
Maria Nil har velat berätta sin historia med fantasi och magiska landskap, där det finns de som hon kallar ”Hjälpare”. Här finns även humoristiska inslag, som oftast fått sitt uttryck i nya ord och ordlekar. Dessa ord och ordlekar är färgade av hennes bipolära personlighet med många vilda tankespår.
Resan går genom länderna Självömkansträsket, där nedvärderande tankar härjar.
Sorgslätterna, där sorg och saknad är tyngst. Ångestskogarna, Panikbergen, där ångesten och paniken rider en besökare.
Hyperängarna och Deppardyningarna där man åker dem emellan som en resa utan slut.
Vilseländerna där verklighetens förankring är förlorad, Floden Våndan som leder till, ifrån och mellan, men sällan bort ifrån Länderna.

Läst 2020-05-10 — 2020-05-16
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

I Länder Bortom Illamående bjuder författaren på en färgprakt i bilder som illustrerar stämningslägen, intensiva känslor och guidar mig som läsare i den värld hon har skapat. Jag njuter av bilderna och kan följa med på en underbar resa. Konstverken som finns mellan bokens pärmar lämnar ingen oberörd. Berättelsen är unik på många sätt, berättandet i sig är poetiskt, vackert och bär på en sällsam historia. Det intensiva lyser även om det dystra finns där som en påminnelse. Denna bok kastar nytt ljus över hur det är att vara bipolär, hur deras intensiva, kreativa stämningslägen kan slås ner till modfällda avgrunder.

Handlingen berikar mig och jag känner igen så mycket ur min frus liknande resa. Genom Marias otroligt givande verk har jag som lekman kunnat ta till mig den bipolära personens natur. En värdefull bok för så väl anhöriga som konstälskare men även ordälskare. Här finns en kreativitet som lyser och nästan bländar vad gäller användandet av vårt språk med ovanliga vackra beskrivningar använda på ett utforskande sätt. En underbar och innovativ bok utöver det vanliga där vi leds in i världar av de olika känslolägen författaren vandrar genom i länder som hon själv skapat genom att bara leva.

Min pappa Ann-Christine (av Ester Roxberg)

 

Bokens titel Min pappa Ann-Christine
Författare Ester Roxberg
Förlag & år 2014
Antal sidor, bok 191
GoodReads medelbetyg 3,32

Handling
År 2010 kommer 58-årige prästen och trebarnspappan Åke Roxberg ut som Ann-Christine och lever idag som kvinna. Detta är dottern Esters berättelse om vad som händer när man plötsligt får en pappa som heter Ann-Christine. Ingen var förberedd på att den hobbysnickrande prästen och trebarnspappan Åke Roxberg skulle förändra sitt liv, allra minst familjen. Ester Roxberg skriver om att förlora en förälder, som ändå finns kvar i en annan skepnad. Hon försöker förstå och acceptera, döljer sin vrede, lägger pussel med sina hågkomster. Hon minns sin barndom som prästens yngsta och vilda dotter och sin uppväxt i Zimbabwe och Småland under en tid då hemligheten ännu var gömd. Minnen som nu måste omprövas på väg mot det nya, som ingen vet hur det ska bli? Hej, jag skulle vilja boka kyrka till vår sons dop. – Ja, det ska vi ordna. – Men min pappa är präst och vi vill att han döper. – Ja, helt okej, vad heter han? – Ann-Christine Roxberg. – Jaså, jag tyckte du sa din pappa. – Ja. – ? Jaha.?

Läst 2020-04-12 – 2020-04-15
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:
Det här är berättelsen om prästen och trebarnspappan Åke som vid 58 års ålder kommer ut som transsexuell, berättad ur yngsta dotterns perspektiv. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ser väldigt många synpunkter på olika boksidor där man väldigt hårt kritiserar författarinnan och tycker att hon är självömkande och egoistisk i sitt förhållningssätt. Till viss del håller jag med. Stor del av boken berättar hon om situationer och skeenden genom hennes uppväxttid som visar på starka band mellan henne själv och fadern. När Åke sen berättar att han vill vara Ann-Christine, något han burit med sig hela livet, krakelerar dotterns värld. Dottern skriver; ”Pappa har fått en mycket tung ryggsäck bortlyft från sina axlar, en osynlig ryggsäck som han burit på i alla år. Nu är det jag som bär den ryggsäcken.” Jag är övertygad om att den ryggsäcken varit avsevärt mycket tyngre för Ann-Christine att bära på, än vad den någonsin kan bli för dottern. Samtidigt har jag full förståelse för den problematik som säkert uppstår när en förälder, som alltid varit en trygg stöttepelare genom hela ens uppväxt, plötsligt visar sig vara en helt annan person. Det är säkert jättesvårt att ta till sig. Jag tycker dock att författarinnan Ester Roxberg på ett tydligt sätt först berättar om sin relation med pappan under uppväxten. På det hela taget är det starka band mellan dottern och pappan. Sen förklarar hon sina omtumlade och upprörda känslor kring det faktum att hennes pappa upplever sig tillhöra fel kön. Bitvis lite för mycket upprörda känslor kanske. Men här och var genom berättelsen lyser de starka banden ändå igenom. Som i kapitlet ”En dag” där Ester inte känner sig redo att träffa sin pappa för att äta lunch då han meddelar att han tänker komma som Ann-Christine. Efteråt får Ester dåligt samvete och ångrar sig. Hon vill inte se bilden av sin pappa som står i en mörk lägenhet och hänger tillbaka Ann-Christines kläder i garderoben. Hon vill inte vara den som får sin pappa att ge upp, hon vill göra honom modig.
Ester summerar känslorna mellan Ann-Christine och henne själv i slutet av boken; ”Det finns något som bara pappa och jag vet om, något som är osynligt för blicken. Även om andra inte kan se, så vet jag att Ann-Christine är min pappa. Det kan ingenting ändra på. Det kan aldrig försvinna.”
Nu skulle jag väldigt gärna vilja läsa Ann-Christines egen version.