De Dödas Dolk (av Jenny Töredal)

Bokens titel De dödas dolk (Sagan om Ella, del 2)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2017
Antal sidor, bok 225
GoodReads medelbetyg 3,82


Handling

Den dunkla natten dolde utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag framåt. Driven av ett inre tvång. Snittad människohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade. En kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen fortsätter. De dödas dolk är den andra fristående delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt.

Läst 2019-07-30 – 2019-08-07
Mitt betyg 4

Recension:

När jag började läsa Älvkorset som är del ett av trilogin om Ella som förflyttas från nutid till en sagovärld i en annan tid, hade jag till en början lite svårt att bli engagerad. Det var först i kapitel sju som jag kände att det började hända något. Å andra sidan är det ganska korta kapitel, och när jag sen hade läst klart boken var jag ändå glad att jag trots allt läste vidare. Det är en bra och rikt beskriven fantasyberättelse. Del två, De dödas dolk, är dessutom ett snäpp bättre. Handlingen kommer igång effektivare redan från början. Vissa beskrivningar och handlingar kan ibland bli lite tjatiga, men i det stora hela tycker jag både karaktärerna och miljöerna är beskrivna på ett bra sätt. En klar brist är att det förekommer lite väl många fel i texten, av den typen som alltid blir när man skriver. Men den bristen bör nog förlaget och den lektör man anlitat ta på sig ansvaret för. Lite slarvigt, i synnerhet som man kan se tydliga exempel på felaktiga Word-korrigeringar fram för allt när det handlar om sammanskrivna ord. Men alldeles oavsett denna brist, så är hela berättelsen bra och spännande, och jag gillar Ellas styrka i den patriarkala världen hon lever i. Spänningen och närvaron känns starkare i den här boken. Man måste heller inte nödvändigtvis ha läst del ett för att kunna hänga med i den här. Jenny Töredal beskriver skeenden som har anknytning till del ett på ett tydligt vis. Del två kan läsas som fristående bok också. Men å andra sidan är den kompletta berättelsen så pass bra att det vore synd att hoppa över någon av delarna. Nu väntar jag ivrigt på den tredje och sista delen.