Profetians svärd (av Jenny Töredal)

Bokens titel Profetians svärd
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto förlag, 2019
Antal sidor, bok 170
GoodReads medelbetyg  

Handling

Ett slagfält med döda bredde ut sig framför mig. Flämtande drog jag efter andan. Sorgen slog till likt ett knytnävsslag. Stela och förvridna låg de framför mig. Ordens krigare, för evigt frusna i tid. Jag snurrade runt. Det var bleka, stela och döda kroppar så långt jag kunde se. Snyftande satte jag mig på huk bredvid en krigare. Försiktigt smekte jag hans skrovliga kind. Huden var stel, blodlös och kylskåpskall. I hans bröstkorg satt det två pilar djupt inborrade. Oväntat öppnade krigaren ögonen och tog ett fast grepp om min arm. Det är början på slutet, Älvkorsets bärare. Töredal har en förmåga att bygga upp spänningen så det är svårt att lägga ifrån sig boken Ewa Broberg – författare En väldigt bra, och värdig, avslutning på en mycket läsvärd trilogi. Jag kommer sakna Ella och de övriga karaktärerna, och kommer att läsa böckerna flera gånger om Monie Szabo Fjäderpennan Profetians svärd är sista delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt. 

Läst 2019-10-11 – 2019-10-16
Mitt betyg 4,0
Recension även på Goodreads, Boktipset , Bokus

Recension:

Del 3 av sagan om Ella – Profetians svärd – och därmed är trilogin fullbordad. Precis som i de båda tidigare delarna beskrivs miljöer och omgivningar väl, och det är lätt att leva sig in i Wida rike. Den sagovärld i en annan tid som Ella i första delen förflyttas till, och där hon också stannar kvar. Som Älvkorsets bärare har hon en viktig roll att spela i den världen, samtidigt som hon med sin vana från vår lite mer jämställda samtid har svårt att hantera den patriarkala världen. Eftersom Ella är en stark kvinna, håller hon fast vid tanken på jämställdhet. Vilket ofta leder till konflikter med den mansdominerade Orden. Det är lite svårt att beskriva handlingen utan att samtidigt riskera att avslöja för mycket. Jag kan bara kort säga att jag gillar hela berättelsen och fram för allt gillar jag Ellas styrka. Möjligen kunde den här sista delen varit lite längre (fler sidor än de 172) för emellanåt känns det som att handlingen går lite för fort. Men hela trilogin – Sagan om Ella – av Jenny Töredal har en självklar plats bland de bättre svenska fantasyromanerna.

De Dödas Dolk (av Jenny Töredal)

Bokens titel De dödas dolk (Sagan om Ella, del 2)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2017
Antal sidor, bok 225
GoodReads medelbetyg 3,82


Handling

Den dunkla natten dolde utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag framåt. Driven av ett inre tvång. Snittad människohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade. En kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen fortsätter. De dödas dolk är den andra fristående delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt.

Läst 2019-07-30 – 2019-08-07
Mitt betyg 4

Recension:

När jag började läsa Älvkorset som är del ett av trilogin om Ella som förflyttas från nutid till en sagovärld i en annan tid, hade jag till en början lite svårt att bli engagerad. Det var först i kapitel sju som jag kände att det började hända något. Å andra sidan är det ganska korta kapitel, och när jag sen hade läst klart boken var jag ändå glad att jag trots allt läste vidare. Det är en bra och rikt beskriven fantasyberättelse. Del två, De dödas dolk, är dessutom ett snäpp bättre. Handlingen kommer igång effektivare redan från början. Vissa beskrivningar och handlingar kan ibland bli lite tjatiga, men i det stora hela tycker jag både karaktärerna och miljöerna är beskrivna på ett bra sätt. En klar brist är att det förekommer lite väl många fel i texten, av den typen som alltid blir när man skriver. Men den bristen bör nog förlaget och den lektör man anlitat ta på sig ansvaret för. Lite slarvigt, i synnerhet som man kan se tydliga exempel på felaktiga Word-korrigeringar fram för allt när det handlar om sammanskrivna ord. Men alldeles oavsett denna brist, så är hela berättelsen bra och spännande, och jag gillar Ellas styrka i den patriarkala världen hon lever i. Spänningen och närvaron känns starkare i den här boken. Man måste heller inte nödvändigtvis ha läst del ett för att kunna hänga med i den här. Jenny Töredal beskriver skeenden som har anknytning till del ett på ett tydligt vis. Del två kan läsas som fristående bok också. Men å andra sidan är den kompletta berättelsen så pass bra att det vore synd att hoppa över någon av delarna. Nu väntar jag ivrigt på den tredje och sista delen.

Älvkorset (av Jenny Töredal)

Bokens titel Älvkorset (Sagan om Ella, del 1)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2016
Antal sidor, bok 232
GoodReads medelbetyg 3,38


Handling

Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig. En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död.

Läst 2019-07-24 – 2019-07-26
Mitt betyg 4

Recension:

Jag gillar fantasy, och jag gillar berättelser om starka kvinnor. Älvkorset är båda delar. En berättelse om en kvinna – Ella – som färdas från nutid till en annan tid, en sagovärld. Jag har lite svårt för att fastna. Hinner fram till kapitel 7 innan jag känner att det verkligen börjar hända något. Lite för lång inledning med lite för många beskrivningar som inte känns helt nödvändiga. Jag har dock läst en del tidigare omdömen som också anmärkt på detta, och som säger att boken blir bättre längre fram. Därför höll jag ut. Det finns en del beskrivningar som upprepas allt för mycket. Visserligen berättas det att Ella ofta slickar sig om läpparna när hon blir nervös, men det blir lite för många tillfällen som hon gör det. Räknade till 28 gånger! Likaså beskrivning av ögon blir stundvis lite för mycket. Ögon nämns 274 gånger. Ändå, berättelsen är bra och fängslande med bra miljöbeskrivningar. Jag kan se landskapet, slottet och staden för mitt inre. Karaktärerna är bra beskrivna, och även om jag ibland kan störa mig lite på Ellas upprepande ”Skit också” som förekommer ganska ofta, kan jag ändå tycka att det är en del av gestaltningen av hennes person. Det är så hon är van att prata i den världen hon kommer ifrån.

Kort och gott skulle jag önskat lite mer action från början så att man blev riktigt engagerad direkt. Är rädd att många läsare kanske ger upp efter de första fem till sex kapitlen. Det är synd! Trots de här nackdelarna tycker jag om berättelsen, jag gillar Ella och jag vill helt klart läsa de kommande böckerna i den här trilogin.