Vi har fått äran att läsa hela trilogin, När havet steg, När berget röt och När jorden led. En unik svit som kan läsas varje del för sig. Idén att se framåt i tiden om hur det kan tänkas bli är intressant och för oss ensam i sitt slag. Del tre fyller oss med nya tankar. Yvonne Waern visar såväl i denna berättelse som i föregångarna på outtömlig idérikedom. De uppmålade framtidsscenarion som utspelar sig i ”När jorden led” kan mycket väl bli jordens framtid eller snarare undergång. Som i del ett och del två får vi som läsare reflektera en hel del om bokens innersta kärna och budskap. Hur stora miljöbovar är vi? Vad kan vi göra för att förändra den negativa trenden av jordens miljöförfall? Våra omgivningar på jorden är på väg att utarmas och vi behöver dessa tankeställare. Yvonne Waern lyckas att förmedla den känslan i boken. Hon får bilden av jordens tänkbara framtid trovärdig. Storyn är dystopi men ändå så är den inte det. Trots allt det destruktiva som är orsakat av den oansvariga människan finns det glimtar av kärlek, framtidstro och hopp. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar oss.
Den dunkla natten dolde
utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av
stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och
svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var
här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag
framåt. Driven av ett inre tvång. Snittad människohud, tjockt, levrat blod.
Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande.
Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och
kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk
ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade. En
kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i
kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som
kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen
fortsätter. De dödas dolk är den andra fristående delen i Sagan om Ella och passar
från fjorton år och uppåt.
Läst
2019-07-30 –
2019-08-07
Mitt betyg
4
Recension:
När jag började läsa
Älvkorset som är del ett av trilogin om Ella som förflyttas från nutid till en
sagovärld i en annan tid, hade jag till en början lite svårt att bli engagerad.
Det var först i kapitel sju som jag kände att det började hända något. Å andra
sidan är det ganska korta kapitel, och när jag sen hade läst klart boken var
jag ändå glad att jag trots allt läste vidare. Det är en bra och rikt beskriven
fantasyberättelse. Del två, De dödas dolk, är dessutom ett snäpp bättre.
Handlingen kommer igång effektivare redan från början. Vissa beskrivningar och
handlingar kan ibland bli lite tjatiga, men i det stora hela tycker jag både
karaktärerna och miljöerna är beskrivna på ett bra sätt. En klar brist är att
det förekommer lite väl många fel i texten, av den typen som alltid blir när
man skriver. Men den bristen bör nog förlaget och den lektör man anlitat ta på
sig ansvaret för. Lite slarvigt, i synnerhet som man kan se tydliga exempel på
felaktiga Word-korrigeringar fram för allt när det handlar om sammanskrivna
ord. Men alldeles oavsett denna brist, så är hela berättelsen bra och
spännande, och jag gillar Ellas styrka i den patriarkala världen hon lever i.
Spänningen och närvaron känns starkare i den här boken. Man måste heller inte
nödvändigtvis ha läst del ett för att kunna hänga med i den här. Jenny Töredal
beskriver skeenden som har anknytning till del ett på ett tydligt vis. Del två
kan läsas som fristående bok också. Men å andra sidan är den kompletta
berättelsen så pass bra att det vore synd att hoppa över någon av delarna. Nu
väntar jag ivrigt på den tredje och sista delen.
Marianne E. Gunve
presenterar, i sin debut med den tvetydiga titeln ”Fina flickor”, ett
ambivalent kvinnoporträtt med närhet och nerv. Vi möter en debutant med ett
blommigt språk på mörk botten.
Ämnet är klassiskt, vi får följa en ung kvinna från första förälskelse och vidare
in i en våldsam relationshistoria som i grunden likaväl skulle kunna utspela
sig idag. Vad är då skillnaden? På Clarys tid var frigörelse och kampen för en
egen identitet inte lika självklar som den borde vara för dagens unga
kvinnor.
Vår resa med Clary påbörjas nämligen då det var viktigt att hålla på sig
eftersom lidande och lidelse lätt blandades samman och gifte sig till
personliga katastrofer. En kvinna valde ofta inte själv, varken partner eller
livsväg. Det var centralt att bli utvald. Att bli sedd, att bli bejakad.
Längtan som driver huvudpersonen är ibland större än hennes hjärta mäktar med
och det krävs självinsikter och mod för att Clary ska bli en hel person med
tillgång till sina egna erfarenheter, för att hon ska bli en kvinna som kan stå
upp för sig själv.
Läst
2019-07-26 –
2019-07-30
Mitt betyg
5
Recension:
Den här berättelsen tar
sin början 1932, och vi får följa den då femtonåriga Clary som hamnar i sin
första förälskelse. Den utvecklas till en komplicerad relationshistoria då hon
slits mellan familjens misstycke med att hon gett sig i lag med en brukspojke
och sina egna känslor och sin egen starka vilja. Vi får följa hennes utveckling
från en lite naiv ung flicka till en målmedveten kvinna under trettiotalets
Sverige. Detta i en miljö där jämlikhet mellan könen eller mellan människor
inte var självklar, och när omvärlden sakta men säkert närmade sig det andra
världskriget. Boken är skriven i ett rikt och välformulerat språk. Både
människorna och miljöerna är beskrivna på ett sådant sätt att man hela tiden
kan se alltsammans framför sig. Ungefär som en mycket välregisserad film. Med
tanke på det och de två kommande böckerna i den här trilogin, skulle det inte
förvåna mig om någon framöver kommer på idén att göra en tv-serie baserad på
dem.
Men den välskrivna boken räcker väldigt långt. Förväntansfullt ser jag fram
emot de två kommande böckerna.
Röda ögon såg bistert ut
i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han
sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt
och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd.
Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig.
Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag
kunde inte röra mig. En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som
tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska
smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet
Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem
som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare,
Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess
kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i
en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död.
Läst
2019-07-24 – 2019-07-26
Mitt betyg
4
Recension:
Jag gillar fantasy, och
jag gillar berättelser om starka kvinnor. Älvkorset är båda delar. En
berättelse om en kvinna – Ella – som färdas från nutid till en annan tid, en
sagovärld. Jag har lite svårt för att fastna. Hinner fram till kapitel 7 innan
jag känner att det verkligen börjar hända något. Lite för lång inledning med lite
för många beskrivningar som inte känns helt nödvändiga. Jag har dock läst en
del tidigare omdömen som också anmärkt på detta, och som säger att boken blir
bättre längre fram. Därför höll jag ut. Det finns en del beskrivningar som
upprepas allt för mycket. Visserligen berättas det att Ella ofta slickar sig om
läpparna när hon blir nervös, men det blir lite för många tillfällen som hon
gör det. Räknade till 28 gånger! Likaså beskrivning av ögon blir stundvis lite
för mycket. Ögon nämns 274 gånger. Ändå, berättelsen är bra och fängslande med
bra miljöbeskrivningar. Jag kan se landskapet, slottet och staden för mitt
inre. Karaktärerna är bra beskrivna, och även om jag ibland kan störa mig lite
på Ellas upprepande ”Skit också” som förekommer ganska ofta, kan jag ändå tycka
att det är en del av gestaltningen av hennes person. Det är så hon är van att
prata i den världen hon kommer ifrån.
Kort och gott skulle jag
önskat lite mer action från början så att man blev riktigt engagerad direkt. Är
rädd att många läsare kanske ger upp efter de första fem till sex kapitlen. Det
är synd! Trots de här nackdelarna tycker jag om berättelsen, jag gillar Ella
och jag vill helt klart läsa de kommande böckerna i den här trilogin.
En bok i soffan 