När jorden led (av Yvonne Waern)

 

Bokens titelNär jorden led
FörfattareYvonne Waern
Förlag & årFabelfarmor 2020
Antal sidor, bok 
  

Handling

Läst2020-08-28 – 2020-09-04
 

Recension:

Vi har fått äran att läsa hela trilogin, När havet steg, När berget röt och När jorden led. En unik svit som kan läsas varje del för sig. Idén att se framåt i tiden om hur det kan tänkas bli är intressant och för oss ensam i sitt slag. Del tre fyller oss med nya tankar. Yvonne Waern visar såväl i denna berättelse som i föregångarna på outtömlig idérikedom. De uppmålade framtidsscenarion som utspelar sig i ”När jorden led” kan mycket väl bli jordens framtid eller snarare undergång. Som i del ett och del två får vi som läsare reflektera en hel del om bokens innersta kärna och budskap.
Hur stora miljöbovar är vi? Vad kan vi göra för att förändra den negativa trenden av jordens miljöförfall? Våra omgivningar på jorden är på väg att utarmas och vi behöver dessa tankeställare. Yvonne Waern lyckas att förmedla den känslan i boken. Hon får bilden av jordens tänkbara framtid trovärdig. Storyn är dystopi men ändå så är den inte det. Trots allt det destruktiva som är orsakat av den oansvariga människan finns det glimtar av kärlek, framtidstro och hopp. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar oss.

Annons

När berget röt (av Yvonne Waern)

Bokens titel När berget röt
Författare Yvonne Waern
Förlag & år 2019
Antal sidor, e-bok
284
GoodReads medelbetyg

Handling

När berget röt – En annorlunda resa i framtiden där människor och människoliknande robotar samarbetar. Två robotar installerar emotionella komponenter. Den ena roboten blir präst och den andra skaffar ett robotbarn. När naturen rasar flyr människor och robotar tillsammans. I nöden prövas både vänner och främlingar. Boken vänder sig till vuxna som gärna reflekterar över existentiella frågor. Den är en fristående uppföljare av boken ”När havet steg”, en berättelse om klimat och artificiell intelligens. Citat från läsare: ”Jag tycker särskilt om de religiösa och filosofiska reflektionerna” ”Att robotar skaffar sig emotioner är en spännande tanke”

Läst 2020-01-29 – 2020-04-06
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

När berget röt är en fristående uppföljare till När havet steg. Ja, man skulle kanske kunna läsa den som en fristående bok, men jag inbillar mig att den ändå är lättare att förstå om man läst ”ettan”. Då vet man att vi befinner oss någonstans cirka hundra år framåt i tiden. Världen ser inte ut som vi är vana att se den. Miljöförstöringarna har medfört just det som många i vår tid befarar. Grönlandsisen och Antarktis har smält, och världshaven har stigit rejält som följd av det. Människor och robotar lever parallellt med varandra. Handlingen utspelar sig främst på Kanarieöarna där man förbereder sig för att kunna evakuera ön inför ett väntat vulkanutbrott. Man bygger fartyg som ska frakta människor och robotar bort från ön, likt Noahs ark. Färden går österut mot det afrikanska fastlandet. Men där är öborna inte välkomna, och till slut tvingas de åter ge sig ut på havet för nya destinationer i sökandet efter en fristad.

Många komplikationer följer under både de långa båtresorna och när folket försöker gå iland på olika platser. Till slut tvingas de återvända till sin ö, där det mesta är förstört efter vulkanutbrottet. Och de människor som tidigare vägrat följa med när ön evakuerades, är fientligt inställda och vägrar låta dem komma tillbaka.

Det hela blir till en spännande och annorlunda framtidsvision som visar lite på hur livet kan komma att te sig i samverkan mellan människan och robotar. Men också en lite plågsam påminnelse om att mänsklighetens egoistiska känsla för mitt och ditt kanske inte ens kommer att förändras i framtiden.

När havet steg (av: Yvonne Waern)

Bokens titel När havet steg
Författare Yvonne Waern
Förlag & år 2018
Antal sidor, bok 280
GoodReads medelbetyg 4,50

Handling

Året är 2117. Inlandsisen smälter allt fortare och landmassorna krymper medan luftföroreningarna ökar. Världen styrs av datorer med en egen agenda. När Yasmines mormor råkar ut för en olycka tvingas Yasmine lämna sin trygga tillvaro för att slåss för både sin egen och sin mormors överlevnad. Det blir en kapplöpning mot dels datorutvecklingen, dels naturens krafter. 
Spänning och situationskomik blandas i en framtidsvision där artificiell intelligens och robotar står för både lösning och hot.

Läst 2019-08-19 – 2019-09-04
Mitt betyg 4,0
Recension även på Goodreads, Boktipset, Bokus

Recension:

Vi befinner oss cirka hundra år framåt i tiden, året är 2117. Mänskligheten har inte lyckats bromsa den globala uppvärmningen. Först har Grönlandsisen smält och brutits loss rakt ner i havet. Senare har även Antarktis smält, och gjort att havsnivåerna har stigit med upp till femtio meter. Stora delar av jordens yta ligger under vatten. Människan måste få hjälp med energiförsörjningen, miljöförstöringen, resursfördelningen och även produktionen. Lokala regeringar fungerar inte längre då problemen spänner över hela världen. Man har till slut insett detta och skapat en världsregering som inte består av människor, utan av artificiell intelligens. Problemen spänner över hela världen, och man anser att en mänsklig regering inte längre är kapabel att styra. Inte alla människor håller med om idén med att låta världen styras helt av artificiell intelligens, däribland huvudpersonen Yasmine. Det är hennes dagboksanteckningar vi får ta del av genom hela boken. Det är ju alltid så med framtidsvisioner, precis som med fantasy, att författaren fritt kan fabulera om den gällande verkligheten. I det här fallet känns utvecklingen dock mer än bara som en vision. Det känns som en fullt tänkbar utveckling, med tanke på hur det ser ut runt om i vår värld idag. Det är en intressant och stundvis spännande berättelse som visar en trovärdig bild av vad som kan hända med vår värld, om vi inte agerar med kraft nu.