Etikett: Författare

Bokrecension

Mitt liv som råtta (av Joyce Carol Oates)

perabl

 

Bokens titel Mitt liv som råtta
Författare Joyce Carol Oates
Förlag & år HarperCollins Nordic 2019
Antal sidor, bok 369
GoodReads medelbetyg 3,65

Handling
I Mitt liv som råtta får vi möta Violet Rue Kerrigan som tolv år gammal får veta att hennes två äldre bröder har begått ett rasistiskt mord på en afroamerikansk skolkamrat. När Violet gör det rätta och berättar om mordet, och bröderna grips och döms, blir hon utfryst av sin familj. I en rad starka tillbakablickar får läsaren följa Violets resa, från älskad minsting i en syskonskara om sju, till utstött av föräldrar, syskon och församling. Gång på gång frågar hon sig: Vad är viktigast, att vara lojal mot familjen eller mot samvetet? Och kan man göra det rätta, men ändå bittert ångra det? Ensam i världen tvingas hon bryta sig fri från sina föreställningar om vad en familj är vem hon är och hitta sin egen väg.

Läst 2020-05-11 – 2020-05-26
Mitt betyg 3,5
Recension även på Goodreads, Bokus, Adlibris

 Recension:

Jag har lite svårt för berättarupplägget, som emellanåt växlar från jag-form till du-form. Trots att det handlar om samma person. Det skapar ibland lite onödig förvirring som bromsar upp läsandet. Men bortsett från det är detta en mycket stark berättelse, där vi får följa Violet från tillfället då hon får reda på att hennes två bröder har begått ett rasistiskt mord, och hur hon när hon gör det enda moraliskt och mänskligt rätta och berättar om mordet, blir utfrusen av hela sin familj. Det är omöjligt att inte beröras mycket starkt av hennes tragiska och mörka öde. Hela berättelsen är så detaljerad och välskriven att jag genom hela läsningen känner mig övertygad om att det är en hjärtskärande och dyster verklighetsbaserad historia. Lite förundrad kan jag ändå konstatera att den faktiskt är fiktiv. Det gör ändå inte känslan lättare, eftersom jag är övertygad om att vår värld är full av just sådana här livsöden.

Bokrecension

I länder bortom illamående (av Maria Nil)

perabl

 

Bokens titel I länder bortom illamående
Författare Maria Nil
Förlag & år Nilbild 2017
Antal sidor, bok 202
GoodReads medelbetyg –

Handling

I LÄNDER BORTOM ILLAMÅENDE – En bok om en Bipolär Resa. Vid 55 års ålder fick Maria Nil diagnosen ”Bipolärt syndrom II”. Då fick många oförklarade, dramatiska och även traumatiska händelser och upplevelser sin förklaring. Under alla år så hade saker hänt, som verkat vara utom kontroll. Samtidigt tog de djupa depressionerna mer och mer av hennes kraft och liv. Insikten i att ha levt som Bipolär ända sedan tonåren, har varit en tudelad lättnad. Först kunde hon förstå varför så mycket oförklarligt som hade hänt. Sedan kom också den stora sorgen över alla förlorade år. År som innehållit snabba växlingar med djupa depressioner, och höga toppar i en virvel av händelser och kreativitet.
Upplevelserna under 40 års tid som Bipolär har i boken blivit kallade ”Länder”- Upplevelser har varit som resor emellan olika känslor och perioder av mani, ångest, panik, depression och oförklarliga föreställningar om hur livet ska vara.
Maria Nil vill berätta om sitt liv, djupt inifrån den innersta känslan och delar med sig av det som innehållit maniska perioder och djupa depressioner blandade med panikartad ångest. Hon har upplevt stor sorg, och ibland har hennes försvar inför smärta medfört overkliga syner då saker och ting kommit henne alltför nära.
Maria Nil har velat berätta sin historia med fantasi och magiska landskap, där det finns de som hon kallar ”Hjälpare”. Här finns även humoristiska inslag, som oftast fått sitt uttryck i nya ord och ordlekar. Dessa ord och ordlekar är färgade av hennes bipolära personlighet med många vilda tankespår.
Resan går genom länderna Självömkansträsket, där nedvärderande tankar härjar.
Sorgslätterna, där sorg och saknad är tyngst. Ångestskogarna, Panikbergen, där ångesten och paniken rider en besökare.
Hyperängarna och Deppardyningarna där man åker dem emellan som en resa utan slut.
Vilseländerna där verklighetens förankring är förlorad, Floden Våndan som leder till, ifrån och mellan, men sällan bort ifrån Länderna.

Läst 2020-05-10 — 2020-05-16
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:

I Länder Bortom Illamående bjuder författaren på en färgprakt i bilder som illustrerar stämningslägen, intensiva känslor och guidar mig som läsare i den värld hon har skapat. Jag njuter av bilderna och kan följa med på en underbar resa. Konstverken som finns mellan bokens pärmar lämnar ingen oberörd. Berättelsen är unik på många sätt, berättandet i sig är poetiskt, vackert och bär på en sällsam historia. Det intensiva lyser även om det dystra finns där som en påminnelse. Denna bok kastar nytt ljus över hur det är att vara bipolär, hur deras intensiva, kreativa stämningslägen kan slås ner till modfällda avgrunder.

Handlingen berikar mig och jag känner igen så mycket ur min frus liknande resa. Genom Marias otroligt givande verk har jag som lekman kunnat ta till mig den bipolära personens natur. En värdefull bok för så väl anhöriga som konstälskare men även ordälskare. Här finns en kreativitet som lyser och nästan bländar vad gäller användandet av vårt språk med ovanliga vackra beskrivningar använda på ett utforskande sätt. En underbar och innovativ bok utöver det vanliga där vi leds in i världar av de olika känslolägen författaren vandrar genom i länder som hon själv skapat genom att bara leva.

Bokrecension

Min pappa Ann-Christine (av Ester Roxberg)

perabl

 

Bokens titel Min pappa Ann-Christine
Författare Ester Roxberg
Förlag & år 2014
Antal sidor, bok 191
GoodReads medelbetyg 3,32

Handling
År 2010 kommer 58-årige prästen och trebarnspappan Åke Roxberg ut som Ann-Christine och lever idag som kvinna. Detta är dottern Esters berättelse om vad som händer när man plötsligt får en pappa som heter Ann-Christine. Ingen var förberedd på att den hobbysnickrande prästen och trebarnspappan Åke Roxberg skulle förändra sitt liv, allra minst familjen. Ester Roxberg skriver om att förlora en förälder, som ändå finns kvar i en annan skepnad. Hon försöker förstå och acceptera, döljer sin vrede, lägger pussel med sina hågkomster. Hon minns sin barndom som prästens yngsta och vilda dotter och sin uppväxt i Zimbabwe och Småland under en tid då hemligheten ännu var gömd. Minnen som nu måste omprövas på väg mot det nya, som ingen vet hur det ska bli? Hej, jag skulle vilja boka kyrka till vår sons dop. – Ja, det ska vi ordna. – Men min pappa är präst och vi vill att han döper. – Ja, helt okej, vad heter han? – Ann-Christine Roxberg. – Jaså, jag tyckte du sa din pappa. – Ja. – ? Jaha.?

Läst 2020-04-12 – 2020-04-15
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus

 Recension:
Det här är berättelsen om prästen och trebarnspappan Åke som vid 58 års ålder kommer ut som transsexuell, berättad ur yngsta dotterns perspektiv. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ser väldigt många synpunkter på olika boksidor där man väldigt hårt kritiserar författarinnan och tycker att hon är självömkande och egoistisk i sitt förhållningssätt. Till viss del håller jag med. Stor del av boken berättar hon om situationer och skeenden genom hennes uppväxttid som visar på starka band mellan henne själv och fadern. När Åke sen berättar att han vill vara Ann-Christine, något han burit med sig hela livet, krakelerar dotterns värld. Dottern skriver; ”Pappa har fått en mycket tung ryggsäck bortlyft från sina axlar, en osynlig ryggsäck som han burit på i alla år. Nu är det jag som bär den ryggsäcken.” Jag är övertygad om att den ryggsäcken varit avsevärt mycket tyngre för Ann-Christine att bära på, än vad den någonsin kan bli för dottern. Samtidigt har jag full förståelse för den problematik som säkert uppstår när en förälder, som alltid varit en trygg stöttepelare genom hela ens uppväxt, plötsligt visar sig vara en helt annan person. Det är säkert jättesvårt att ta till sig. Jag tycker dock att författarinnan Ester Roxberg på ett tydligt sätt först berättar om sin relation med pappan under uppväxten. På det hela taget är det starka band mellan dottern och pappan. Sen förklarar hon sina omtumlade och upprörda känslor kring det faktum att hennes pappa upplever sig tillhöra fel kön. Bitvis lite för mycket upprörda känslor kanske. Men här och var genom berättelsen lyser de starka banden ändå igenom. Som i kapitlet ”En dag” där Ester inte känner sig redo att träffa sin pappa för att äta lunch då han meddelar att han tänker komma som Ann-Christine. Efteråt får Ester dåligt samvete och ångrar sig. Hon vill inte se bilden av sin pappa som står i en mörk lägenhet och hänger tillbaka Ann-Christines kläder i garderoben. Hon vill inte vara den som får sin pappa att ge upp, hon vill göra honom modig.
Ester summerar känslorna mellan Ann-Christine och henne själv i slutet av boken; ”Det finns något som bara pappa och jag vet om, något som är osynligt för blicken. Även om andra inte kan se, så vet jag att Ann-Christine är min pappa. Det kan ingenting ändra på. Det kan aldrig försvinna.”
Nu skulle jag väldigt gärna vilja läsa Ann-Christines egen version.

Bokrecension

Mina läppar är dina (av Snezana Lindskog)

perabl
 
Bokens titel Mina läppar är dina
Författare Snezana Lindskog
Förlag & år Lusthuset 2020
Antal sidor, bok Novell (E-bok & ljudbok)
GoodReads medelbetyg 4,50

Handling

Simon och Oscar har varit vänner i vått och torrt. Men när Oscar träffar Sara förstår Simon att han håller på att förlora honom. Och att hans känslor för Oscar inte bara handlar om vänskap. När de träffas alla tre tar kvällen en oväntad vändning och ett oskyldigt sockerkaksbak förvandlas till en het och lustfylld stund i soffan.
Finns som e-bok och ljudbok

Läst 2020-02-03
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Adlibris, Bokus, Storytel

Recension:

Ganska ofta i tonåren när mina föräldrar inte var hemma, kunde jag röra ihop en sockerkakssmet, bara för att njuta av den söta goda smaken. Men upplevelsen stannade tyvärr där. En sådan upplevelse som Simon, Oscar och Sara när de smakar på den söta smeten och efterhand glider över i en intensiv erotisk lek där allt är tillåtet, hade onekligen varit spännande. Denna välskrivna heta berättelsen är omöjlig att förbli oberörd inför. En spännande erotisk lek med en stor portion kärlek.

Bokrecension

Antikkurs för vilsna hjärtan (av Åsa Hallengård)

perabl
Bokens titel Antikkurs för vilsna hjärtan
Författare Åsa Hallengård
Förlag & år Joelsgården förlag
Antal sidor, bok 372
GoodReads medelbetyg 3,33

Handling

Sju personer anmäler sig till en omtalad antikkurs. Alla har sina egna problem, svårigheter, haltande förhållanden eller ensamhet och dåligt självförtroende att kämpa med. För ett par blir kursen ett sista desperat försök att hitta fram till varandra. I berättelsen flätas kursdeltagarnas öden dramatiskt in i varandra och samspelet mellan dem utvecklas till en helande kraft som blommar ut under kursen. En hjärtevärmande och spännande berättelse bland antikviteter i Landskronamiljö. En riktig feelgood! Antikkurs för vilsna hjärtan är Åsa Hallengårds debutroman.

Läst 2019-09-19 – 2019-09-30
Mitt betyg 4
Recension på Goodreads, Boktipset, Bokhörnan

Recension:

När den som skulle leda antikkursen på Skånes auktionsverk blev sjuk, lyckas Karl övertala sin snart 70-åriga mamma att träda in som ersättare. Lite motvilligt gör hon det, och det blir inledningen till en rad nya bekantskaper för henne och alla övriga deltagare i kursen. Det är en brokig skara människor med varierande bakgrund och olika livssituationer som deltar. Det är Maria och Martin vars äktenskap är slitet och skilsmässa ligger som ett tungt hot. Det är Per-Olof som försöker återhämta sig från sorgen efter hans älskade Eivor som gått bort, med hunden Charlie som enda sällskap. Det är Klara som lever ensamstående tillsammans med sin fyraåriga dotter Ester. Hon försöker bli fri från den arrogante och självupptagne expojkvännen Tobbe, som fortfarande tror att han har rätt att bestämma över henne. Samtidigt som hon kämpar för att få ekonomin och tillvaron att fungera tillsammans med dottern. Det är den ensamstående Peter vars stora intresse för inredning syns i hans personligt inredda bostad. Det finns fler intressanta karaktärer i den här berättelsen, och vi får följa hur de alla träffas och lär känna varandra genom antikkursen.

Det här är en trivsam och underhållande berättelse om hur livet kan vara för olika människor. Det vardagliga livet sett ur olika synvinklar genom både hetero och homo-relationer. Det är en varm, stundvis dramatisk och trivsam historia, berättad med ett färgrikt och underhållande språk. Feelgood från första till sista sidan!

Bokrecension

Av Gudarna märkta (av Snezana Lindskog)

perabl
Bokens titel Av Gudarna Märkta
Författare Snezana Lindskog
Förlag & år Everlasting, 2018
Antal sidor, bok 432
GoodReads medelbetyg 4,21


Handling

I en hård järnålder flätas Oges, Tassims och Heddas liv samman på ett vis som ingen kunnat ana. Oväntade känslor föds och leder till händelser bortom deras kontroll. 
I sökandet efter vart livet kan leda dem och vilka beslut som är de rätta att fatta träder asagudarna in och försöker styra dem alla. Men är det verkligen gudarnas hänsynslösa maktspel som tvingar dem att välja vägskäl eller är det ödets nyck? 
Av Gudarna märkta ger dig en tankeställare Är det våra egna val som leder oss in på karga stigar eller styrs allt av gudarna?

Läst 2018-08-14 – 2018-08-20
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Boktipset, Bokus

Recension:

Det är ett välbekant faktum att det är viktigt att fånga läsarens intresse helst redan i första kapitlet. I Av Gudarna Märkta sker det redan några få sidor in i boken. Nästan chockartad brutal dramatik. Vändpunkten som förändrar Tassims liv från en trygg tillvaro i ett liv där hon är älskad och högt värderad till att förlora allt detta till ett liv i förnedring i ett kallt och främmande land. Motvilligt tvingas hon se sitt liv flätas ihop med flera andra spännande livsöden. Förutom Tassim, får vi följa Oge, Hedda, Evinge och Torve vars handlande och agerande på olika vis vävs samman, samtidigt som asagudarna försöker styra och använda människorna som spelbrickor i ett grymt spel. Människorna i sin tur försöker blidka gudarna genom blot. Men är det gudarnas hänsynslösa maktspel som tvingar dem att välja vägskäl eller är det deras egna val? Det är omöjligt att undgå att känna starkt för karaktärerna. På olika vis. Några tar jag till mitt hjärta direkt och känner starkt för dem, medan någon är uppriktigt obehaglig. Ingen av dem lämnar mig oberörd. Varje karaktär har sin egen röst och handlingen skildras ur deras respektive perspektiv. Berättelsen är nyanserad och skildras i olika nivåer.

Det är en brutal, grym men även vacker berättelse, berättad med ett målande, starkt och samtidigt poetiskt språk. Berättarspråket är tidsenligt och förstärker ytterligare närvarokänslan och ger mig upplevelsen av att finnas på plats. Det är helt enkelt omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Bokrecension

Den rosa nallebjörnen (av Lea Awring Bamrot)

perabl
Bokens titel Den rosa nallebjörnen
Författare Lea Awring Bamroat
Förlag & år Noa förlag, 2018
Antal sidor, bok 199
GoodReads medelbetyg 5,00


Handling

Den rosa nallebjörnen är Lea Bamroats gripande debutroman. Den är baserad på de dagböcker och brev som hon skrev under den tid som hon var på flykt med sin familj. Under flykten möter hon sin egen dödlighet flera gånger. Hon ser på medan hennes bröder blir beskjutna framför hennes ögon, maktlös att kunna rädda dem. Flyktingar lever under de mest förfärliga omständigheter som är svåra att föreställa sig. Boken ger insyn i hur det verkligen är att vara en av de mest utsatta grupperna på jorden. Som läsare får du följa med familjen som, trots knapphändiga förberedelser, tvingas ta sig över de kurdiska bergen i riktning mot en okänd destination. Resan kantas av krig, fattigdom och andra prövningar som för alltid kommer att prägla familjens liv. Resan utspelas under 1990-talet då bland annat Sverige tog emot en del människor som flydde undan krig i Mellanöstern. Leas berättelse sätter ord på hur det är att vara ett barn som tvingas växa upp alltför snabbt i en värld där det ofta inte verkar finnas annat än ondska. Trots att allt ibland känns hopplöst, lyckas hon alltid hitta ljuset i mörkret.

Läst 2019-08-07 – 2019-08-09
Mitt betyg 5
Min recension finns på Goodreads, Boktipset, Bokus

Recension:

Vi får följa åttaåriga Lea och hennes familj när de abrupt tvingas lämna sitt trygga hem. De får bara med sig det allra nödvändigaste och måste ge sig ut på en livsfarlig flykt mot en osäker framtid och destination. Hennes berättelse ger en gripande och sorglig inblick i hur det är att vara flykting. Förfärliga omständigheter som är svåra att föreställa sig. Krig, våld, död, skräck, fattigdom och svält. Ingen människa ska behöva uppleva det. Ändå sker det hela tiden runt om i vår värld.

Boken är baserad på de dagböcker och brev som hon skrev under de två åren hon tillsammans med sin familj befann sig på flykt över de kurdiska bergen. Den är välskriven, gripande, sorglig och emellanåt även filosofisk.

Jag berörs starkt av Leas berättelse och har nära till tårar vid flera tillfällen. Jag kommer på mig själv med att hela tiden fundera över hur bortskämda vi här i Sverige är. Vi har under hundratals år varit förskonade från krig, och aldrig ens behövt fundera över att fly för våra liv. Vi kan bara fantisera om hur det skulle kännas. Lea och tusentals andra människor i vår värld har tvingats uppleva detta! Alla borde läsa Leas bok.

Jag kan inte låta bli och fundera över hur det verkligen känns i en sådan situation. Att hastigt tvingas lämna tryggheten och kanske bara få med det allra nödvändigaste för att bege sig iväg mot en osäker destination och oviss framtid. På en väg kantad av krig, död, fattigdom och svält!

Medan jag läser Lea Awring Bamroats gripande berättelse om hur hon som åttaåring tvingas lämna sitt hem tillsammans med sin familj, och fly mot en osäker framtid, är det många tankar och känslor som dyker upp. Först och främst känner jag att ingen människa ska behöva uppleva något sådant. Vår värld är full av människor som anser sig ha rätten att sätta sig över och styra över andra människor. Som tar sig rätten att med våld och död jaga människor på flykt.

Bokrecension

De Dödas Dolk (av Jenny Töredal)

perabl
Bokens titel De dödas dolk (Sagan om Ella, del 2)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2017
Antal sidor, bok 225
GoodReads medelbetyg 3,82


Handling

Den dunkla natten dolde utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag framåt. Driven av ett inre tvång. Snittad människohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade. En kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen fortsätter. De dödas dolk är den andra fristående delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt.

Läst 2019-07-30 – 2019-08-07
Mitt betyg 4

Recension:

När jag började läsa Älvkorset som är del ett av trilogin om Ella som förflyttas från nutid till en sagovärld i en annan tid, hade jag till en början lite svårt att bli engagerad. Det var först i kapitel sju som jag kände att det började hända något. Å andra sidan är det ganska korta kapitel, och när jag sen hade läst klart boken var jag ändå glad att jag trots allt läste vidare. Det är en bra och rikt beskriven fantasyberättelse. Del två, De dödas dolk, är dessutom ett snäpp bättre. Handlingen kommer igång effektivare redan från början. Vissa beskrivningar och handlingar kan ibland bli lite tjatiga, men i det stora hela tycker jag både karaktärerna och miljöerna är beskrivna på ett bra sätt. En klar brist är att det förekommer lite väl många fel i texten, av den typen som alltid blir när man skriver. Men den bristen bör nog förlaget och den lektör man anlitat ta på sig ansvaret för. Lite slarvigt, i synnerhet som man kan se tydliga exempel på felaktiga Word-korrigeringar fram för allt när det handlar om sammanskrivna ord. Men alldeles oavsett denna brist, så är hela berättelsen bra och spännande, och jag gillar Ellas styrka i den patriarkala världen hon lever i. Spänningen och närvaron känns starkare i den här boken. Man måste heller inte nödvändigtvis ha läst del ett för att kunna hänga med i den här. Jenny Töredal beskriver skeenden som har anknytning till del ett på ett tydligt vis. Del två kan läsas som fristående bok också. Men å andra sidan är den kompletta berättelsen så pass bra att det vore synd att hoppa över någon av delarna. Nu väntar jag ivrigt på den tredje och sista delen.

Bokrecension

Fina Flickor (av Marianne E Gunve)

perabl
Bokens titel Fina flickor
Författare Marianne E Gunve
Förlag & år Carma förlag, 2018
Antal sidor, bok 381
GoodReads medelbetyg 4,00


Handling

Marianne E. Gunve presenterar, i sin debut med den tvetydiga titeln ”Fina flickor”, ett ambivalent kvinnoporträtt med närhet och nerv. Vi möter en debutant med ett blommigt språk på mörk botten. 
Ämnet är klassiskt, vi får följa en ung kvinna från första förälskelse och vidare in i en våldsam relationshistoria som i grunden likaväl skulle kunna utspela sig idag. Vad är då skillnaden? På Clarys tid var frigörelse och kampen för en egen identitet inte lika självklar som den borde vara för dagens unga kvinnor. 
Vår resa med Clary påbörjas nämligen då det var viktigt att hålla på sig eftersom lidande och lidelse lätt blandades samman och gifte sig till personliga katastrofer. En kvinna valde ofta inte själv, varken partner eller livsväg. Det var centralt att bli utvald. Att bli sedd, att bli bejakad. 
Längtan som driver huvudpersonen är ibland större än hennes hjärta mäktar med och det krävs självinsikter och mod för att Clary ska bli en hel person med tillgång till sina egna erfarenheter, för att hon ska bli en kvinna som kan stå upp för sig själv.

Läst 2019-07-26 – 2019-07-30
Mitt betyg 5

Recension:

Den här berättelsen tar sin början 1932, och vi får följa den då femtonåriga Clary som hamnar i sin första förälskelse. Den utvecklas till en komplicerad relationshistoria då hon slits mellan familjens misstycke med att hon gett sig i lag med en brukspojke och sina egna känslor och sin egen starka vilja. Vi får följa hennes utveckling från en lite naiv ung flicka till en målmedveten kvinna under trettiotalets Sverige. Detta i en miljö där jämlikhet mellan könen eller mellan människor inte var självklar, och när omvärlden sakta men säkert närmade sig det andra världskriget. Boken är skriven i ett rikt och välformulerat språk. Både människorna och miljöerna är beskrivna på ett sådant sätt att man hela tiden kan se alltsammans framför sig. Ungefär som en mycket välregisserad film. Med tanke på det och de två kommande böckerna i den här trilogin, skulle det inte förvåna mig om någon framöver kommer på idén att göra en tv-serie baserad på dem. 
Men den välskrivna boken räcker väldigt långt. Förväntansfullt ser jag fram emot de två kommande böckerna.

Bokrecension

Älvkorset (av Jenny Töredal)

perabl
Bokens titel Älvkorset (Sagan om Ella, del 1)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2016
Antal sidor, bok 232
GoodReads medelbetyg 3,38


Handling

Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig. En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död.

Läst 2019-07-24 – 2019-07-26
Mitt betyg 4

Recension:

Jag gillar fantasy, och jag gillar berättelser om starka kvinnor. Älvkorset är båda delar. En berättelse om en kvinna – Ella – som färdas från nutid till en annan tid, en sagovärld. Jag har lite svårt för att fastna. Hinner fram till kapitel 7 innan jag känner att det verkligen börjar hända något. Lite för lång inledning med lite för många beskrivningar som inte känns helt nödvändiga. Jag har dock läst en del tidigare omdömen som också anmärkt på detta, och som säger att boken blir bättre längre fram. Därför höll jag ut. Det finns en del beskrivningar som upprepas allt för mycket. Visserligen berättas det att Ella ofta slickar sig om läpparna när hon blir nervös, men det blir lite för många tillfällen som hon gör det. Räknade till 28 gånger! Likaså beskrivning av ögon blir stundvis lite för mycket. Ögon nämns 274 gånger. Ändå, berättelsen är bra och fängslande med bra miljöbeskrivningar. Jag kan se landskapet, slottet och staden för mitt inre. Karaktärerna är bra beskrivna, och även om jag ibland kan störa mig lite på Ellas upprepande ”Skit också” som förekommer ganska ofta, kan jag ändå tycka att det är en del av gestaltningen av hennes person. Det är så hon är van att prata i den världen hon kommer ifrån.

Kort och gott skulle jag önskat lite mer action från början så att man blev riktigt engagerad direkt. Är rädd att många läsare kanske ger upp efter de första fem till sex kapitlen. Det är synd! Trots de här nackdelarna tycker jag om berättelsen, jag gillar Ella och jag vill helt klart läsa de kommande böckerna i den här trilogin.