Aurora, beskyddaren (av Peter Westberg)

Bokens titel                        Aurora, beskyddaren
Författare                          Peter Westberg
År                                       2020
Antal sidor, pocket           314
Handling

När solen lyser som starkast mitt ute på Baltiska havet kan vattnet skina lika blått som bladet på en blåklint och lika klart som renaste glas.
Vattnets hemlighetsfulla mörker döljer undervattensriken på de allra djupaste och mest svåråtkomliga platserna. Sedan eoner bor där varelser vilka endast en handfull ovanjordingar har skådat och sedan överlevt för att kunna berätta om.
Nyinflyttad till Gotland från Norra Morsjön i Fagersta får Kaj Lorén en dag kontakt med en av de mystiska havsnymferna under ytan. Då förändras båda deras liv.

Läst                                    2021-04-09 – 2021-05-19
Recension även på            Goodreads, Adlibris, Bokus

Recension                         

Det här med sjöjungfrur är kanske inget jag satt mig in i så värst mycket tidigare. Ett sagoväsen kort och gott, kanske mest förknippat med HC Andersen. Men det här är något helt annorlunda. Aurora räddas av Kaj Lorén efter att hennes värld i havet utanför Gotland förstörts av senapsgas efter världskrigen. Han för henne till en liten insjö, Morsjön, där han försöker ta hand om och beskydda henne. Men egentligen blir Aurora den som beskyddar, och här väcks många viktiga frågor kring människans vårdslösa hantering av miljön.

Det är en spännande och högst annorlunda berättelse vi serveras här, som utspelar sig från första världskriget och fram till nutid. Flera är de som råkar illa ut på grund av människors trångsynthet och okunnighet inför det okända, men sen finns det också de som får vad de förtjänar när Aurora skyddar de som försökt skydda henne.

Tack Peter Westberg för signerat ex och en mycket annorlunda spännande berättelse!

Annons

Havsprinsen (av Anna Runhage)

 

Bokens titel Havsprinsen
Författare Anna Runhage
Förlag & år Vesuvius 2016
Antal sidor, bok 201
GoodReads medelbetyg 3,50

Handling

En fjällig varelse talar om för David att det finns en annan värld. Långt från mobbarna som jagat in honom under bryggan i Fiskebäck. Men tänk om detta inte är sant? En grå verklighet förvandlas till en fantastisk saga, långt nere i havets djup, för en mobbad kille i denna debutbok av Anna Runhage. Denna undervattensfantasy vänder sig framför allt till äldre barn och unga tonåringar. Anna Runhage är född 1993 i Göteborg och uppvuxen i Järnbrott. Hon är mycket intresserad av film, fantasy och media. Sandra Petojevic som på författarens begäran illustrerat boken är filosofie magister i konst- och bildvetenskap och hon är född i Piteå 1969 och uppvuxen i Göteborg.

Läst 2020-02-22 – 2020-03-12
Mitt betyg 4
Recension även på Adlibris, Bokus, CD-on

 Recension:

Havsprinsen är en annorlunda fantasysaga som enligt beskrivningen riktar sig till ”äldre barn och yngre tonåringar”. Vet inte om den åldersgränsen kanske borde vara några snäpp högre, eftersom huvudpersonen David har tankar på självmord. David som är ständigt grovt mobbad av tre killar från hans skola, lyckas en dag fly från dem och han gömmer sig under en brygga vid havet. Medan han sitter där och väntar på att hans antagonister ska försvinna dyker plötsligt en märklig varelse upp ur vattnet framför honom. Det är Proteus, som säger sig vara hans trogne tjänare och har kommit för att föra David hem till havsvärlden, där han egentligen hör hemma. Han säger att David egentligen är en prins från havsvärlden och hans riktiga namn är Opal.

Det hela utvecklas till ett fantastiskt fantasyäventyr under havsytan, med flera spännande tester som David, eller prins Opal, måste gå igenom för att klara återinträdet i världen under havsytan. Samtidigt som han hela tiden lever med rädslan att när som helst kunna bli drabbad av mobbarna.

Det är en positiv känsla som förmedlas kring relationen med hans föräldrar, kungen och drottningen, i havsvärlden, med ständiga ömhetsbetygelser typ ”jag älskar dig far” och ”min käre son” och så vidare. Det står samtidigt i stark kontrast till hans föräldrar i den vanliga världen som inte ens tycks bry sig om att han ständigt blir mobbad. Tvärtom är de så upptagna av sin karriär, och tycker att sonen är stor nog att kunna klara av de tre mobbarna själv. Jag funderar över om föräldrar verkligen kan vara så ignoranta. Kanske, och det är i så fall oerhört sorgligt. Jag förstår att författaren velat framhålla just den kontrasten, även om ömhetsbetygelserna emellanåt känns som lite onödiga upprepningar.

Men förutom dessa upprepningar är det en välskriven berättelse som dessutom ytterligare förstärks av Sandra Petojevic snygga illustrationer både i boken och dess omslag.

 

Profetians svärd (av Jenny Töredal)

Bokens titel Profetians svärd
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto förlag, 2019
Antal sidor, bok 170
GoodReads medelbetyg  

Handling

Ett slagfält med döda bredde ut sig framför mig. Flämtande drog jag efter andan. Sorgen slog till likt ett knytnävsslag. Stela och förvridna låg de framför mig. Ordens krigare, för evigt frusna i tid. Jag snurrade runt. Det var bleka, stela och döda kroppar så långt jag kunde se. Snyftande satte jag mig på huk bredvid en krigare. Försiktigt smekte jag hans skrovliga kind. Huden var stel, blodlös och kylskåpskall. I hans bröstkorg satt det två pilar djupt inborrade. Oväntat öppnade krigaren ögonen och tog ett fast grepp om min arm. Det är början på slutet, Älvkorsets bärare. Töredal har en förmåga att bygga upp spänningen så det är svårt att lägga ifrån sig boken Ewa Broberg – författare En väldigt bra, och värdig, avslutning på en mycket läsvärd trilogi. Jag kommer sakna Ella och de övriga karaktärerna, och kommer att läsa böckerna flera gånger om Monie Szabo Fjäderpennan Profetians svärd är sista delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt. 

Läst 2019-10-11 – 2019-10-16
Mitt betyg 4,0
Recension även på Goodreads, Boktipset , Bokus

Recension:

Del 3 av sagan om Ella – Profetians svärd – och därmed är trilogin fullbordad. Precis som i de båda tidigare delarna beskrivs miljöer och omgivningar väl, och det är lätt att leva sig in i Wida rike. Den sagovärld i en annan tid som Ella i första delen förflyttas till, och där hon också stannar kvar. Som Älvkorsets bärare har hon en viktig roll att spela i den världen, samtidigt som hon med sin vana från vår lite mer jämställda samtid har svårt att hantera den patriarkala världen. Eftersom Ella är en stark kvinna, håller hon fast vid tanken på jämställdhet. Vilket ofta leder till konflikter med den mansdominerade Orden. Det är lite svårt att beskriva handlingen utan att samtidigt riskera att avslöja för mycket. Jag kan bara kort säga att jag gillar hela berättelsen och fram för allt gillar jag Ellas styrka. Möjligen kunde den här sista delen varit lite längre (fler sidor än de 172) för emellanåt känns det som att handlingen går lite för fort. Men hela trilogin – Sagan om Ella – av Jenny Töredal har en självklar plats bland de bättre svenska fantasyromanerna.

Särskild (av Nene Ormes)

Bokens titel Särskild
Författare Nene Ormes
Förlag & år Styxx Fantasy, 2012
Antal sidor, bok 279
GoodReads medelbetyg 3,80

Handling

Det är festival i Malmö, och festivalen har lockat mer än bara vanliga människor. De sära har kommit till staden för att jaga, slåss och roa sig. Men bakom musiken, de glättiga scenerna och festivalstånden ruvar mörker och hemligheter.
Udda har börjat drömma igen, och hennes drömmar leder henne tillbaka till den karismatiske hamnskiftaren Hemming och till det enigmatiska Oraklet som bor i toppen av Turning Torso. Uddas förmågor gör henne till både en tillgång och ett hot för de krafter som rör sig i Malmös sära värld. Där finns de som vill utnyttja henne, men också de som fruktar henne och vill förgöra henne. Magrete, Hemmings brutala mäster, gillar inte att Udda har svurit sin lojalitet till Oraklet och en sammandrabbning är överhängande. Hamnskiftare, drömmare, lotsar, eldtursar och orakel – vem går segrande ur striden?

Läst 2019-09-30 – 2019-10-11
Mitt betyg 4,5
Recension även på Goodreads, Boktipset

Recension:

Att genom huvudpersonen Uddas egna ord, satta på pränt av Nene Ormes, få följa med i den annorlunda sära världen i ett ”annat” Malmö är en upplevelse. Det är verkligen en udda värld som jag som läsare får ta del av. När jag läst klart förra boken – Udda verklighet – konstaterade jag att det var lätt att se miljöerna framför mig. Men jag var lite osäker på om det delvis hängde ihop med det faktum att handlingen utspelar sig i min barndomsstad Malmö. Kanske, men Nene Ormes beskriver både miljöer och karaktärer på ett otroligt bra sätt. Det är lätt att följa med och verkligen uppleva allt ”på plats”.

I första boken fick vi följa Udda, som i en dröm ser en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när hon tar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet. En udda parallell värld där de Sära lever. Udda får klart för sig att även hon tillhör de Sära, och hennes gåva är att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker. Den egenskapen gör att hon är ett hot men samtidigt ger det en möjlighet att kunna påverka framtiden. I andra boken är Malmöfestivalen igång för fullt. Den lockar inte enbart många vanliga människor. De Sära har också kommit till stan för att jaga, slåss och roa sig. Där finns de som vill utnyttja Udda, men också de som ser henne som ett hot. Det leder till en oundviklig uppgörelse bland de sära.

Genren ”urban fantasy” är ett nytt begrepp för mig, men tack vare Nene Ormes högst annorlunda berättelser har jag helt klart blivit sugen på att läsa mer.

Särskild är en mycket välskriven och annorlunda fantasy, som är svår att lägga ifrån sig. Trots att det är en serie om två böcker om De Sära, så går det att läsa bara en av dem och ändå förstå handlingen. Men det är egentligen dumt. Båda böckerna är väldigt bra var för sig, men som helhet blir de outstanding. Jag hoppas innerligt på en del tre i den udda verkligheten!

Udda verklighet (av Nene Ormes)

Bokens titel Udda verklighet
Författare Nene Ormes
Förlag & år Styxx, 2010
Antal sidor, bok 254
GoodReads medelbetyg 3,46


Handling

I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära – hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat – rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.
I en dröm ser hon Daniel i händerna på en sadistisk varelse som förtär människors minnen som livselixir. Med hjälp av sin nye vän Hemming färdas hon genom rum och tidsepoker hon inte anade fanns för att hitta ett sätt att rädda Daniel medan han fortfarande är i livet.
Udda verklighet är något så ovanligt som en svensk urban fantasy. Här lever Sära, mitt ibland de Ordinära, med sitt eget rättsystem, interna stridigheter och med det ständiga hotet att bli upptäckt.
Nene Ormes debuterar med en roman som utspelas i, över och under Malmö, där hon också bor.

Läst 2019-08-10 – 2019-08-16
Mitt betyg 4
Recension även på Goodreads, Boktipset

Recension:

Det här är en fantasy i (mestadels) modern tid och dessutom i stadsmiljö. Den utspelar sig i Malmö, där Udda bor. I hela sitt liv har hon drömt verklighetstrogna och skrämmande drömmar, men hon berättar inte gärna om dem för någon. Det har också gjort att hon inte har så många vänner, förutom hennes granne Daniel. Han känner till drömmarna. Efter en ovanligt obehaglig dröm föreslår han att de ska gå till platsen där den drömmen utspelade sig, för att bevisa för Udda att det bara varit en dröm. Men hennes dröm bekräftas där, och när Daniel plötsligt försvinner tvingas Udda in i ett helt ”annat” Malmö. Ett slags dold värld som finns i flera olika versioner, eller dimensioner. Lite svårt att definiera, men Nene Ormes har löst det på ett finurligt sätt. Det är en välskriven bok. Platsbeskrivningarna är bra. Exakt hur bra de är har jag lite svårt att bedöma fullt ut. Som före detta Malmöbo där jag har levt mina första trettio år i livet, vet jag ju ungefär hur det ser ut på de platserna författarinnan beskriver.

Vi får genom Udda stifta bekantskap med ett annorlunda persongalleri av figurer som lever i det där ”andra” Malmö. Det är bra och färgstarka personbeskrivningar som gör att man ganska lätt kan se figurerna framför sig. Framför allt huvudpersonen Udda är ganska lätt att visualisera medan man läser, och det måste nästan ses som en extra prestation eftersom hela storyn berättas i jagform just av Udda!

Jag har lite svårt att riktigt betygsätta. Jag tycker om berättelsen, den är annorlunda, om än kanske inte så mycket dramatik. Men ändå spännande. Jag skulle nog säga en stark trea, men på de flesta boksidor markerar man ju betyg i form av stjärnor, så det får bli en fyra.

Av Gudarna märkta (av Snezana Lindskog)

Bokens titel Av Gudarna Märkta
Författare Snezana Lindskog
Förlag & år Everlasting, 2018
Antal sidor, bok 432
GoodReads medelbetyg 4,21


Handling

I en hård järnålder flätas Oges, Tassims och Heddas liv samman på ett vis som ingen kunnat ana. Oväntade känslor föds och leder till händelser bortom deras kontroll. 
I sökandet efter vart livet kan leda dem och vilka beslut som är de rätta att fatta träder asagudarna in och försöker styra dem alla. Men är det verkligen gudarnas hänsynslösa maktspel som tvingar dem att välja vägskäl eller är det ödets nyck? 
Av Gudarna märkta ger dig en tankeställare Är det våra egna val som leder oss in på karga stigar eller styrs allt av gudarna?

Läst 2018-08-14 – 2018-08-20
Mitt betyg 5
Recension även på Goodreads, Boktipset, Bokus

Recension:

Det är ett välbekant faktum att det är viktigt att fånga läsarens intresse helst redan i första kapitlet. I Av Gudarna Märkta sker det redan några få sidor in i boken. Nästan chockartad brutal dramatik. Vändpunkten som förändrar Tassims liv från en trygg tillvaro i ett liv där hon är älskad och högt värderad till att förlora allt detta till ett liv i förnedring i ett kallt och främmande land. Motvilligt tvingas hon se sitt liv flätas ihop med flera andra spännande livsöden. Förutom Tassim, får vi följa Oge, Hedda, Evinge och Torve vars handlande och agerande på olika vis vävs samman, samtidigt som asagudarna försöker styra och använda människorna som spelbrickor i ett grymt spel. Människorna i sin tur försöker blidka gudarna genom blot. Men är det gudarnas hänsynslösa maktspel som tvingar dem att välja vägskäl eller är det deras egna val? Det är omöjligt att undgå att känna starkt för karaktärerna. På olika vis. Några tar jag till mitt hjärta direkt och känner starkt för dem, medan någon är uppriktigt obehaglig. Ingen av dem lämnar mig oberörd. Varje karaktär har sin egen röst och handlingen skildras ur deras respektive perspektiv. Berättelsen är nyanserad och skildras i olika nivåer.

Det är en brutal, grym men även vacker berättelse, berättad med ett målande, starkt och samtidigt poetiskt språk. Berättarspråket är tidsenligt och förstärker ytterligare närvarokänslan och ger mig upplevelsen av att finnas på plats. Det är helt enkelt omöjligt att lägga ifrån sig boken.

De Dödas Dolk (av Jenny Töredal)

Bokens titel De dödas dolk (Sagan om Ella, del 2)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2017
Antal sidor, bok 225
GoodReads medelbetyg 3,82


Handling

Den dunkla natten dolde utsikten. Månen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag såg två pålar med spetsade huvuden och svalde hårt. Måste få veta vems huvuden som var pålade. Det var därför jag var här. Mitt uppdrag var att vittna om det jag såg. Mot min vilja fortsatte jag framåt. Driven av ett inre tvång. Snittad människohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor längs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. Plågade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsångest. Jag kräktes. Hulkade och kräktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop på marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pålade. En kuslig dröm blir inledningen på ett mörkt äventyr. Uråldrig magi måste väckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Älvkorsets bärare tvingas ut på en resa som kantas av ondska, men även kärlek. Allt ställs på sin spets när kampen fortsätter. De dödas dolk är den andra fristående delen i Sagan om Ella och passar från fjorton år och uppåt.

Läst 2019-07-30 – 2019-08-07
Mitt betyg 4

Recension:

När jag började läsa Älvkorset som är del ett av trilogin om Ella som förflyttas från nutid till en sagovärld i en annan tid, hade jag till en början lite svårt att bli engagerad. Det var först i kapitel sju som jag kände att det började hända något. Å andra sidan är det ganska korta kapitel, och när jag sen hade läst klart boken var jag ändå glad att jag trots allt läste vidare. Det är en bra och rikt beskriven fantasyberättelse. Del två, De dödas dolk, är dessutom ett snäpp bättre. Handlingen kommer igång effektivare redan från början. Vissa beskrivningar och handlingar kan ibland bli lite tjatiga, men i det stora hela tycker jag både karaktärerna och miljöerna är beskrivna på ett bra sätt. En klar brist är att det förekommer lite väl många fel i texten, av den typen som alltid blir när man skriver. Men den bristen bör nog förlaget och den lektör man anlitat ta på sig ansvaret för. Lite slarvigt, i synnerhet som man kan se tydliga exempel på felaktiga Word-korrigeringar fram för allt när det handlar om sammanskrivna ord. Men alldeles oavsett denna brist, så är hela berättelsen bra och spännande, och jag gillar Ellas styrka i den patriarkala världen hon lever i. Spänningen och närvaron känns starkare i den här boken. Man måste heller inte nödvändigtvis ha läst del ett för att kunna hänga med i den här. Jenny Töredal beskriver skeenden som har anknytning till del ett på ett tydligt vis. Del två kan läsas som fristående bok också. Men å andra sidan är den kompletta berättelsen så pass bra att det vore synd att hoppa över någon av delarna. Nu väntar jag ivrigt på den tredje och sista delen.

Älvkorset (av Jenny Töredal)

Bokens titel Älvkorset (Sagan om Ella, del 1)
Författare Jenny Töredal
Förlag & år Visto, 2016
Antal sidor, bok 232
GoodReads medelbetyg 3,38


Handling

Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig. En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död.

Läst 2019-07-24 – 2019-07-26
Mitt betyg 4

Recension:

Jag gillar fantasy, och jag gillar berättelser om starka kvinnor. Älvkorset är båda delar. En berättelse om en kvinna – Ella – som färdas från nutid till en annan tid, en sagovärld. Jag har lite svårt för att fastna. Hinner fram till kapitel 7 innan jag känner att det verkligen börjar hända något. Lite för lång inledning med lite för många beskrivningar som inte känns helt nödvändiga. Jag har dock läst en del tidigare omdömen som också anmärkt på detta, och som säger att boken blir bättre längre fram. Därför höll jag ut. Det finns en del beskrivningar som upprepas allt för mycket. Visserligen berättas det att Ella ofta slickar sig om läpparna när hon blir nervös, men det blir lite för många tillfällen som hon gör det. Räknade till 28 gånger! Likaså beskrivning av ögon blir stundvis lite för mycket. Ögon nämns 274 gånger. Ändå, berättelsen är bra och fängslande med bra miljöbeskrivningar. Jag kan se landskapet, slottet och staden för mitt inre. Karaktärerna är bra beskrivna, och även om jag ibland kan störa mig lite på Ellas upprepande ”Skit också” som förekommer ganska ofta, kan jag ändå tycka att det är en del av gestaltningen av hennes person. Det är så hon är van att prata i den världen hon kommer ifrån.

Kort och gott skulle jag önskat lite mer action från början så att man blev riktigt engagerad direkt. Är rädd att många läsare kanske ger upp efter de första fem till sex kapitlen. Det är synd! Trots de här nackdelarna tycker jag om berättelsen, jag gillar Ella och jag vill helt klart läsa de kommande böckerna i den här trilogin.